Mästare, v30 sö (A)
Matt 22:34-40
S:ta Eugenia, 2023 10 29 kl 11.00
p. Klaus Dietz S.J.

En laglärd frågade Jesus: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Jesus svarade omedelbart: ”Kärleken”!

Om någon frågade mig: Vad är den främsta lagen i Sveriges rikes lag? Då skulle jag vara svarslös. Faktiskt sökte jag i vårt bibliotek efter denna tjocka lagbok men hittade den inte. Kanske ligger den på en av våra nattduksbord för att hjälpa någon medbroder som har sömnproblem.

I Wikipedia hittade jag i alla fall något svar, nämligen: Viktigast är de fyra grundlagarna –”regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihets­ordningen och yttrandefrihets­grundlagen. Dessa grundlagar innehåller reglerna för hur Sverige ska styras. Grund­lagarna ska skydda vår demokrati.”  Nu vet vi det.

Frågan i dagens evangelium var dock ett vanligt samtalsämne bland dåtidens teologer: ”Vilket är nr. 1 bland budorden?” Lärda rabbiner fann nämligen i Torans texter så många som 248 påbud och 365 förbud. De var svåra att överblicka och ännu svårare att följa. En sammanfattning av dem var de tio budorden. Jesus som troende jude var förtrogen med Bibeln och citerade helt riktigt först den mening som kallas för den judiska trosbekännelsen: ”Shema Jisrael” – Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, och du ska älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.” Alltså tron på en enda Gud och förpliktelsen att älska Gud totalt. Texten finns i 5 Mos 6:4.

Men till åhörarnas förvåning fortsatte Jesus: ”Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.” Citatet är taget ur 3 Mos 19:18. Och han betonade med eftertryck: På detta dubbla kärleksbud vilar alla lagar i Bibeln. Det är enligt Herren det centrala handlings­programmet för alla Jesu lärjungar.

Vad innebär det konkret att älska Gud?

Knappast något som hänger ihop med fromma känslor. De behövs inte. Nej, det gäller handlingar – att lyssna till Guds röst i vårt samvete och följa dess impulser. Att vara en god människa som bryr sig om de nödlidande. Att regelbundet har kontakt med Herren i bönen. Att lära sig mer om Guds budskap i Bibeln och i kyrkans lära. – Många helgon upplevde en glödande kärlek till Herren; men flera av dem, t.ex. den Lilla Thérèse av Lisieux, fick senare genomlida själens dunkla natt. Guds totala tystnad. Ändå älskade de Gud, även om de inte kände Guds närvaro, ljus och välsignelse.  Dessa helgon kan vara förebilder för flera av oss. Vi vill kanske vara trogna kristna men orkar inte att älska Gud med våra känslor. Helgonen demonstrerar att vi bör älska Gud framför allt genom våra handlingar.

Och vad innebär att älska sin nästa?

Det är nog svårt, ja omöjligt att genomföra, tror många kristna. Det går verkligen inte att älska alla, med ömhet, värme, sympati. Inte heller Jesus tyckte om vissa personer, t.ex. Herodes, Pilatus, översteprästerna, självgoda fariseer och inte de soldater som grymt torterade honom. Jesus tyckte inte om dessa syndare – men han älskade dem intill den yttersta konsekvensen, genom att dö för de alla. På korset sade han ju: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” – Och vi kan lägga till: i varje mänskligt ansikte borde vi se Jesu Kristi, den människoblivne Gudens, ansikte.

En viktig fråga följer kärleksbudet: Vad innebär att ”älska sig själv”?

Får en kristen älska sig själv? Är det inte högmod som strider mot ödmjuk­hetens beundransvärda dygd? Ska vi vara stolta över att vi är så duktiga? Ja och nej. I själavårdssamtal möter vi präster inte så sällan folk som kritiserar andra och som själva tycker: ”Jag duger inte.” Båda inställningar är felaktiga. Vi vet nämligen inte vilka goda egenskaper finns hos någon annan människa; därför får vi inte se ner på henne. Och å andra sidan bör man inte heller förakta sig själv. Vi är skapade av Gud som ett konstverk och vi är så värdefulla att Kristus dog för oss, för att rädda var och en av oss till den eviga saligheten. Därför ska vi upptäcka vilka gåvor vi har fått av Gud, vilka fina egenskaper vi har utvecklat, vilka föredömliga handlingar vi har åstadkommit och vad vi har gjort bra. Det är realistiskt att bejaka sig själv. Titta i spegeln och säg: ”I am OK!” Samtidigt som vi liksom pekar stolt på oss själva ska vi fortsätta handrörelsen uppåt och säga helt ödmjukt: ”Tack, Gud, för att du gör så mycket värdefullt genom mig svaga människa.”

Så tolkar jag det dubbla kärleksbudet: ”Älska din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd! Och du skall älska din nästa som dig själv.”

Detta är också alltid Kyrkans budskap. Det har förklarats i dess stora rättssamling som heter Codex Juris Canonici och som innehåller så många som 1.752 canones, dvs. paragrafer. Om vi frågar en specialist i kyrkorätten: ”Mästare, vilket är det viktigaste budet i lagen?” så svarar han: ”det sista!” Det heter nämligen:

”Själarnas frälsning måste i kyrkan alltid vara den främsta lagen.”