Att ge sitt liv för många (29 Sö B)

29 SÖ B-2018, S:TA EUGENIA 21 OKTOBER

Mark 10:35-45

Att ge sitt liv för många

Nej, evangelierna talar inte särskilt smickrande om Jesu närmaste, hans lärjungar. De fattar ingenting fastän de är med om alla underverk, profetior, predikningar … Lärjungarna är häpnadsväckande trögtänkta. De har hört det som Jesus sa om sitt lidande. Att det är genom lidandet som han går in i Guds härlighet. Ändå ber Jakob och Johannes om de främsta platserna i just denna härlighet. De vet inte vad de ber om. Skulle de ha gjort det om det stod klart för dem att det innebar att bli föraktad, att lida och till och med dö en skändlig död? Förmodligen inte. Nej, lärjungarna har inte förstått någonting.

Vi idag borde veta bättre. Vi känner ju till hur det slutade med Jesus. Men har vi kommit mycket längre än de båda? Förstår vi? Har vi drömmar om en smärtfri kristen tillvaro och en säker plats i himmelen? Förstår vi bredden och längden, höjden och djupet i Jesu budskap? Och är vi medvetna om de konsekvenser det innebär att vilja vara en Jesu lärjunge? Förmodligen inte riktigt. Jag själv häpnar ibland över att jag måste lida och har inte alltid lätt att se ett samband mellan mitt lilla lidande och Jesu lidande.

Men kanske kan vi också betrakta evangeliet från en annan sida. Jakob och Johannes ville helt enkelt vara nära Jesus. Därför ber de om dessa platser. Men de fattar ännu inte riktigt vad det innebär. Det kanske i mångt och mycket beskriver också vår situation. Vi som har samlats här idag, ni som vill bli döpta eller upptagna i Kyrkans fulla gemenskap har denna längtan: att vara med Jesus, nära honom. Och redan det är något otroligt vackert. Vi har hela livet på oss för att förstå längtans innebörd och vi är kallade att fördjupa den.

I det avseendet kan vi hjälpa varandra. Ni som har varit i kyrkan sedan länge med er trospraxis och kunskap, med era böner, ert goda exempel. Ni som har kommit idag med er erfarenhet. Ty ni kommer inte med tomma händer. De frågor ni har, den erfarenhet av Gud ni gjort, det som ni gått igenom i era liv är värdefullt för församlingen och hela kyrkan. Å allas vägnar vill jag säga att vi är väldigt tacksamma att ni idag har tagit detta första offentliga steg in i Kyrkan.

»Vad vill ni att jag skall göra för er« frågar Jesus de båda djärva lärjungarna. Det är exakt samma fråga han ställde till de sjuka han mötte. Vad vill vi be Herren om? Naturligtvis inte om lidande och en grym död. Men kanske om helande, om insikt, om att vara en trogen lärjunge vars tro bär frukt i hans liv.

Men kanske ber vi också om att vara tjänare, Guds rikes tjänare. Om att vara människor som avstår från makt för att få gestaltningsmakt. Det är Jesu paradoxala budskap: Den som strävar efter makt måste släppa makt. Det är ett råd som våra politiker just nu skulle kunna ta till sig. Makt – så som Jesus uppfattar den – skall först och främst inte handla om att uppnå en framskjuten position eller samhällsställning, utan om att bli allas tjänare, att tjäna det allmännas bästa. Man ska inte söka sin egen nytta utan den andres, bli människor för andra.

Just det har Jesus visat med sitt liv som slutade med den grymma avrättningen på korset. »Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen förmånga.« Vad kan det betyda, att ge sitt liv som lösen för många?

Låt mig förtydliga det med en kort historia om ordensmannen Damian de Veuster (1840-1889). Damian som arbetade som präst på öar i Stilla havet hörde om en ö där spetälska bodde. De var utstötta från sina samhällen och levde i stort elände utan någon form av medicinsk eller annan vård. Han bad om att bli förflyttad dit och verkade i 16 år bland de utsatta och sjuka. Förmodligen visste han att han förr eller senare skulle smittas av den dödliga sjukdomen. Och det skedde. 1889 dog han i spetälska. Han gav sitt liv till lösen för många, han dog för de sjuka för att de skulle kunna leva. På så vis blev han Kristus lik.

Visst är det ett extremt exempel men jag tror att vi alla på vårt personliga sätt kan bli Jesu följeslagare inte bara i härligheten utan också i att ge vårt liv, ja, i lidandet. Herren har gått före och visat att hans väg är vägen till livet. Det liv vi får ta emot redan här och nu i eukaristin. Det liv som vill sporra oss att ge oss själva för världens frälsning.

Dominik Terstriep S.J.

Skriv en kommentar