Luk 15: Barmhärtighetens liknelser

S:t Eugenia 2022-09-11 kl 11.00
24 sö (C)
P. Klaus Dietz

 

Vi katoliker är nog en blandning av alla möjliga och en hel del omöjliga typer: heliga, syndare och vanligt folk. Kristus har inte bara kallat perfekta människor till sin kyrka. Vi är ju Guds barn, och barn är nästan aldrig perfekta. Men en god förälder älskar vartenda av sina barn. Och om vi kan vara så toleranta med barnens svagheter – hur mycket mer älskar Gud Fader alla sina barn, stora och små, också dem som är ofullkomliga.

Folk som dåförtiden trängdes kring Jesus för att höra det glada budskapet om Gud, var inte heller fullkomliga. Bland dem fanns till och med de hatade tullindrivarna som samarbetade med den romerska ockupationsmakten och berikade sig genom otillåtna tullavgifter. Men Jesus umgicks också med dem. Vi minns väl tullindrivaren Sackaios som nyfiken hade klättrat upp i ett träd för att titta på Jesus: att Jesus såg honom och ville vara hans gäst. Och vi läser att tullindrivaren Levi som kallas för Matteus som blev kallad att bli en av de tolv apostlarna. – För skriftlärda och fariseer var Jesu kontakt med dem ett skandalöst beteende. Deras vassa kritik bemöttes dock av Jesus med de tre liknelserna i dagens evangelium: om det förlorade fåret, om det förlorade silvermyntet och om den förlorade sonen.

Varje liknelse är anpassad till en bestämd grupp:

Männen känner herdarnas problem att man någon gång tappar bort ett får och måste länge söka efter djuret. Är fåret äntligen återfunnet, tar herden det med ömhet på sina axlar och bär det hem. Full av glädje möter han vänner och grannar och berättar hur tacksam han är att han hittade fåret.

Såsom de manliga åhörarna instämmande nickar vid den första liknelsen, så uppmärksamt lyssnar kvinnorna på den andra liknelsen. De vet hur lätt det är att tappa bort något i husets halvmörker. Och om det är ett silvermynt, en denar, det vill säga en hel daglön, då blir husmodern nästan förtvivlad. Hon tänder en lampa och sopar ivrigt vartenda hörn, tills hon hittar myntet.  Vilken glädje! Det måste hon meddetsamma berätta för alla väninnor och grannkvinnor och kanske bjuda dem på en liten fest.

Den tredje liknelsen vänder sig till alla föräldrar. Nu blir det mer komplicerat: En son kräver sin arvedel, lämnar familjen och slarvar bort allt i ett främmande land. Hur ska hans far och hans äldre bror bemöta honom när han återvänder? Återigen talar Jesus barmhärtighetens ord: Fadern tar emot den förlorade sonen utan förebråelse eller straff men med stor glädje – som också den äldre bror bör acceptera.

Detta var Jesu budskap för de olika åhörarna, också för oss: Gud gläder sig över alla syndare om gick förlorade och som blev återfunna, med en större glädje än över så kallade rättfärdiga som tror att de inte behöver omvända sig.

Vi kunde också översätta dagens evangelium till våra situationer:
Tänk er att husets älskade katt inte kom tillbaka en kväll. Hon var försvunnen under flera dagar. Familjen frågade grannarna och satte upp papperslappar med kattens foto. Men ingenting hände. Då hördes ett svagt ”Miao” vid dörren: Där var katten, hungrig och trött. Vilket återseende, vilken glädje!

Eller någon packar resväskan för en utlandsresa. Till sin häpnad och förtvivlan hittas inte passet. Man letar intensivt i skrivbordet och i alla skåp, men förgäves. Plötsligt öppnar man återigen en låda, och där ligger passet! Vilken lättnad! – Vi kan också tänka på glasögon, bilnycklar eller adresser som man söker och inte längre hittar. En from vän kanske rekommenderar: ”Be Sankt Antonius om hjälp. Han kallas för slarvarnas skyddshelgon.”

Också den tredje liknelsen kan översättas till moderna förhållanden. Tänk er en häftig konflikt mellan föräldrar och deras tonåring. Det blir skrik och smällda dörrar – och dottern eller sonen är borta. Efter några dagar försöker föräldrarna att få kontakt med sin tonåring genom mobil eller sms, men förgäves. Föräldrarna känner starka känslor av vrede och ånger och planerar allt möjligt för att hitta barnet. Då, efter kanske några månader står tonåringen framför dörren, ångerfull, ledsen, fattig. Den hade illusioner att själv fixa livet, men alla drömmar hade spruckit. Nu står tonåringen där. Och vad gör föräldrarna? Förhoppningsvis samma sak som fadern i Jesu liknelse: att de omfamnar tonåringen med stor glädje och ömhet.

Jesu budskap om den himmelske fadern är alltid giltigt: Gud längtar efter alla som har gått förlorade. Gud fylls med barmhärtighet och glädje över varenda människa som kanske efter besvärliga och krokiga omvägar kommer tillbaka till honom.  För Gud älskar var och en av oss!

Post a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.