32 sö (A)
Matt 25: 1-13
p. Klaus P. Dietz S.J.
S:ta Eugenia Katolska Kyrka
Vid slutet av kyrkoåret hör vi texter som talar om det som ska komma: om vårt livs och hela världens slut och om vårt ansvar när vi en gång står inför Guds domstol.

I dag berättar Jesus för oss en sådan liknelse om framtiden: ”Då blir det med himmelriket som…” Vi kunde fritt översätta: ”En gång kommer vi att möta Guds verklighet ungefär som några flickor som…” De är brudtärnor som i en by ska vänta på brudgummen och ledsaga honom till bröllopssalen. Det är natt och de blir dåsiga och somnar – tills någon ropar: ”Nu kommer han!” Symboliskt visar sig då hur olika människor förbereder sig på Herrens ankomst: Hälften av flickorna är oförståndiga och hade inte räknat med en längre väntetid, medan de andra fem hade framförhållning och tagit med sig krukor med olja.

Nu kan vi tänka på ett första problem med liknelsen: Varför är de fem kloka inte snälla och delar med sig? Är de egoister?? Nej, svaret i texten är: Oljan räcker inte för alla. I stället ger de fem kloka ett råd till de fem andra: Gå och köp!

Men mitt i natten? Här finns det andra problemet. Den hl. Augustinus har tolkat detta råd som ironi. Det behöver inte vara. När det (dåförtiden) var bröllop i en by, var väl alla vakna och firade med, också köpmännen som sålde olja. – Ändå. Skulle inte alla tio vara solidariska?  Men detta är inte liknelsens poäng.

Poängen är att Jesus manar oss till beredskap, till klok framförhållning. Liknelsens olika begrepp tolkar de kristnas ansvar: Brudtärnorna, både de kloka och de oförståndiga, föreställer Kyrkan, de kristna som antingen förbereder sig på den kommande domedagen eller inte alls bryr sig om sitt ansvar. Facklorna eller bättre sagt, oljelamporna, är det ljus som goda gärningar sprider. Ett annat ord i liknelsen är brudgummen; det är förstås Herren, Kyrkans brudgum. Bröllopsfesten – såsom det står i Bibelns sista bok, Johannes Uppenbarelse – är historiens Happy End, de frälstas salighet i himlen, bortom tid och rum. Stunden då Kristus kommer är mitt i natten, dvs. när människorna inte väntar sig det. Också slutet är entydigt: vi alla ställs inför domstolen, då Herren inbjuder dem som har tagit emot honom med brinnande facklor och avvisar dem som oförnuftigt har slarvat bort sitt ärofulla uppdrag.

Ingen kritiserar att de tio flickorna somnar under väntetiden. Ingen av dem är vaken utan alla blir väckta av ropet: ”Han kommer!” Väntetiden då brudgum­men, Herren, fortfarande inte är här, speglar Kyrkans situation. Vi vet att han kommer men inte när. I varje mässa bekänner vi Trons mysterium: ”…till dess du återkommer i härlighet”. Vid tidernas avslutning och vid varje livs slut möter vi Jesus Kristus, den korsfäste och förhärligade Herren. Det är dock inte lätt att alltid vara beredd inför hans återkomst. Så mycket kräver vår uppmärk­samhet: familjen och yrket, vår hälsa och de stora världsproblemen. Vi liksom somnar ibland, dvs. vi glömmer vårt kristna uppdrag under vissa tider. Men den springande punkten är: om vi har olja i våra krukor som reserv eller inte, dvs. om vi har så mycket av tro och godhet inom oss att vi när som helst kan aktivera det andliga livet.

Många texter i bibeln är som en stor tavla där man kan upptäcka allt flera detaljer. Så också med vår liknelse. Jag försökte tolka dagens evangelium. Men tolkningen är bara en tankeprocess. Vi inser något av Kristi budskap. Det ska påverka både våra tankar, våra känslor och våra handlingar. Från hjärnan ska insikten om vårt ansvar sjunka ner i hjärtat. Då ska vi bli glada och fyllda av hopp att vi en gång får möta Herren och att vara tillsammans med honom i evighetens glada bröllops­fest. Och sedan ska både insikten och glädjen påverka våra händer: att vi gör det goda som Kristus förväntar sig av oss.

Lås oss alltså vara beredda inför mötet med Kristus. Dagens evangelium och hela mässan ska hjälpa oss till det: att vi blir bättre människor som vill sprida glädjens och kärlekens ljus – i tankar, ord och gärningar.