25 sö (A)
2023 09 24 Bromma (9.30)
Matt 20:1-16

När eleverna pratar om sin fröken eller sin magister har de olika bedömningar: läraren kan mycket, är sträng, snäll, är rolig, klok osv. Det som tycks vara det viktigaste är väl att han eller hon är rättvis. Läraren ska inte ha några favoriter när betygen sätts, utan varje elev måste bedömas ärligt och, som sagt, rättvist.

I dagens evangelium berättar Jesus om olika arbetare som jobbar i vingården, några från morgonen, andra blir anställda mitt på dagen och sedan också några som börjar sitt arbete bara en timme före slutet. Och så utdelas lönen. Då blir det protester. För alla får samma lön, de som jobbade hårt i dagens hetta och de som efter en bekväm dag bara behövde arbeta en timme, och det när det redan har blivit svalt.

Vingårdens ägare försvarar sig. Han säger att han har rätt att vara generös med sina pengar. Han hade avtalat med morgonens lejda arbetare som dagslön en denar. Att han nu ger åt alla andra arbetarna samma dagslön beror på hans generositet. Är han då rättvis?

Jesus vill med denna liknelse säga att det i Guds rike råder en annan logik och andra mått än de vi är vana vid att mäta med. Här råder inte den ordning att vi ”betalas” i proportion med vår insats. Också de som inte kan åstadkomma mycket får lön, ja, samma lön som de duktiga och flitiga, säger liknelsen.

Då kan jag tänka mig hur det blir i dödens stund. Var och en ska stå inför Herrens domstol. Inför Guds helighet kommer vi ihåg allt dumt vi har gjort, alla synder, säkert också att vi inte följde Jesu föredöme och inte alltid var goda människor – att vi var lata och försummade våra uppgifter i livet. Gud kommer då att se med stränga ögon på oss. Vi skäms fruktansvärt. Vi är förkrossade. Då hör vi Herrens milda röst: ”Ha tillförsikt! Jag tänker inte längre på dina fel och ditt misslyckande. Du är ju mitt barn, och inga barn är perfekta. Jag är barmhärtig. Välkommen! Kom in i himlens härlighet.” Och med stor förvåning och tacksamhet ska vi att försiktigt vandra genom himlens port. Där ser vi alla de underbara helgonen som finns i salig gemenskap och sjunger Guds lov. Vi vet att vi inte förtjänar att vara med bland dessa föredömliga människor från alla tider och alla länder. Men med stor glädje förstår vi: att vi får vara med dem, fast vi är ovärdiga.

Vi ska dock inte snegla på de andra som kommit tillsammans med oss och tycka: Varför ska dessa konstiga typer också vara med, dessa icke-troende och kriminella och alla som vi inte tyckte om? Nej, Guds barmhärtighet omfattar oss alla. Gud har andra mått än vi har på jorden. Ungefär som vingårdens ägare. För Gud är barmhärtig och ger oss alla samma härliga lön, även om vi inte har förtjänat det.

Men vi bör livet igenom, i Jesu efterföljd, flitigt arbeta i Herrens vingård och inte naivt förlita oss på Guds stora barmhärtighet.

Klaus Dietz