Vardagspredikningar – Diakon Anders Wickström

Diakon Anders Wickström
S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm

 

HERREN VARE MED ER

LÄSNING UR DET HELIGA EVANGELIET ENLIGT LUKAS

SÅ LYDER HERRENS EVANGELIUM

 

 

S:T SIMON OCH S:T JUDAS, APOSTLAR

  1. Kära bröder och systrar i Kristus

Vi firar idag Simon Zeloten och Judas Taddeus.

Simon tillhörde zeloternas sekt. En motståndsrörelse vars mål var att driva ut den romerska ockupationsmakten. Traditionen säger att han gick ett våldsamt öde till mötes i Persien. Han skall ha blivit itusågad och avbildas därför alltid med en såg.

Judas Taddeus kallas ibland för den ”den glömde aposteln”. Han får inte förväxlas med Judas Iskariot. Judas Taddeus var Jakob den Yngres bror, och därmed Jesu kusin. Även Judas liv fick enligt traditionen ett våldsamt slut. Han skall ha klubbats ihjäl. Vissa säger i Etiopien, andra säger i Libyen.

I bibeln talar Judas en enda gång. I nattvardssalen frågar han Jesus:  ”Herre, hur kommer det sig, att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?” (Joh 14:22) Nya testamentet innehåller också hans korta brev där han vänder sig emot en gnostisk villolära i en okänd kristen församling.

I detta brev uppmanar han församlingen till vaksamhet. Allt som glimmar är inte guld, som bekant. Som kristna är vi kallade till frihet (Gal 5:13). Men det är inte en frihet från. Utan en frihet till. En frihet till att fritt välja att leva ett liv i Kristi efterföljd, för att alltmera efterlikna Honom för att till sist bli ett med Honom.

Den gnosticism som Judas Taddeus vänder sig emot i sitt brev är en tygellös förståelse av friheten där snart sagt vad som helst är tillåtet. Det är inte den friheten Jesus kallar oss till kära bröder och systrar.

Gnosticismen föredrar en Gud utan Kristus, en Kristus utan Kyrka, en Kyrka utan ett folk. Det är en ideologi som överdriver betydelsen av den egna intelligensen och den egna ansträngningen.

Vi behöver alla påminna oss om och glädja oss åt att vår verklighet är frukten av en gåva. Även vår frihet är en gåva från den Gud som skapar oss här och nu.

Kyrkan lär att ingen människa kan kräva, förtjäna eller köpa den gudomliga nådens gåva, och i den mån som hon kan samverka med den är redan det en gåva, given av samma nåd.

Gnosticismen glömmer att det ’inte kommer an på människans vilja eller strävanden, utan på Guds förbarmande’ (Rom 9:16). Och kanske är det svaret på Judas Taddeus fråga till Jesus: ”Herre, hur kommer det sig, att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?” (Joh 14:22)

Världen kan inte ta emot uppenbarelsen i Jesus Kristus eftersom hon är förblindad av sin egen kraft och glömmer att allt är gåva. Judas Taddeus vill visa oss på en annan väg i sitt brev. Han uppmanar oss att bli kvar i Guds kärlek.

Att med öppna armar och utsträckta händer, i nåd, ta emot Jesu Kristi barmhärtighet och därmed det Eviga Livet. För att sedan vända sig mot våra bröder och systrar med samma kärlek och barmhärtighet.

Kärleken är […] lagen i dess fullhet” (Rom 13:8, 10), säger Paulus. Ty ”hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv” (Gal 5:14)

Judas Taddeus och Simon Zeloten levde ut den kärleken i sina liv och fick också betala det yttersta priset för den kärleken. Låt oss minnas dem med tacksamhet och be om nåden att följa dem i Mästarens fotspår.

AMEN

 

 

  1. Kära bröder och systrar i Kristus

Kyrkan firar idag jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet. I denna fest slår kyrkan fast att jungfru Maria från första ögonblicket av sin tillblivelse är bevarad fri från ”arvsyndens fläck”. Genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium är hon undantagen från ursyndens följder.

Mer än någon annan skapad varelse har Fadern ”välsignat henne med all den andliga välsignelse som finns i himlen”, som Paulus skriver i Efesierbrevet (Ef 1:3, KKK 492). Marias roll i frälsningshistorien är därmed unik. Och denna enastående helighet kommer henne till del, helt och hållet, genom Kristi offerdöd.

Maria är urbilden för den helt igenom renade människan. Den människa som Gud vill älska fram i var och en av oss. Hon är vad vi kan bli, genom omvändelsens kamp (KKK 1426).

Och i denna kamp står vi inte ensamma. Genom dogmen om jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet vet vi att Gud står på vår sida. Ingenting skapat har funnits för evigt, förutom i Gud.

Och det betyder att även vi är kända av Gud redan ”före världens skapelse”. Det gäller oss alla. Det gäller för dig och det gäller för mig!

Vi ska tacka Gud för den speciella roll Maria fick – men för den skull inte underskatta vår egen. Också vi är kallade till att bli ett med Guds vilja.

När vi idag firar jungfru Marias utkorelse firar vi alltså även vår egen utkorelse, vår egen kallelse. Nämligen att bli den person som Gud utvalt oss till att bli i all evighet.

Den treenige Guden skapar var och en av oss ut ur sig själv. Han ger sig själv till var och en av oss och gör oss därmed delaktiga i sitt eget liv.

Han vakar över oss och bevarar oss i varje ögonblick av vårt liv. Guds skapande och vetande är ju för Honom ett och detsamma.

Det betyder också att Han skapar oss alla med en kallelse. Och att Han samtidigt ger oss vad vi behöver för att kunna fullgöra denna kallelse.

Gud står på vår sida kära bröder och systrar. Genom omvändelsens kamp kan vi bli det som jungfru Maria redan är.

Låt oss be om nåden att finna vår egen kallelse, vår egen utkorelse, i det Människoblivna Ordet, genom att göra jungfru Marias ord till våra egna, när hon sade:

MÅ DET SKE MED MIG SOM DU HAR SAGT.”

 

AMEN

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »