20 sön C-2016

20 sö (C)                                                                        S:ta Eugenia, högmässa 2016-08-14

Luk 12: 49-53

                ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden.” Låter det inte som en text tagen ur Koran?  Nej, så säger vår Herre till sina lärjungar. Vem är denne Jesus som talar så glödande och intensivt om eld? En Jesus som ställer oss inför alternativet för eller mot Gud. Och han låter det inte bli något tvivel: vår inställning till Gud kommer att skapa problem och splittring.

I andra läsningen hörde vi: ”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus.” Ja, låt oss se hela Jesus, inte bara den barmhärtige Frälsaren – den som botar sjuka; den som äter med syndare; eller den som gråter vid vännens död; den som tar emot barn; den som bjuder på 600 l. vin; eller den som tyst uthärdar tortyren och blir avrättad för vår skull.

Jesus är inte bara ödmjuk och tröstande och vänlig mot alla som söker sig till honom. Vi bör fästa blicken också på den starke, maktfulle Herren som driver ut demoner, som talar med makt och myndighet, som behärskar naturkrafterna, som visas på berget som Guds förhärligade Son. Och den Uppståndne! Ha blicken fäst vid hela Jesus! Maningen i Hebréerbrevet är alltid aktuell.

Om vi försöker lära känna Jesus Kristus bättre och bättre kommer vi närmare Guds mysterium; det är både fascinerande och skrämmande. Jesus Kristus är liksom den treenige Gudens ikon. Att fästa blicken på Jesus genom bön och bibelläsning leder oss till den rätta bilden av Gud, låter oss ana något av Guds obegripliga majestät och kärlek. Jesu liv och lära visar oss bäst Gud.

Jesus ställer dock krav på sina lärjungar: Det räcker inte att ta emot hans gudomliga budskap. Vi bör också följa hans föredöme. Och vi ska göra det med engagemang, så att säga ”med eld”, såsom Herren själv. Kristi väg blir en väg som innebär tröst och hopp men också lidanden och svårigheter. Vi hörde att Jesus själv är rädd inför lidandet. Han sade: ”Jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över.”

Dagens helgon, Maximilian Kolbe – han mördades för exakt 75 år sedan – är ett lysande exempel för Kristi efterföljd. I koncentrationslägret Auschwitz erbjöd han sig frivilligt att gå i döden för en medfånge. Kristus dog för hela mänskligheten, Maximilian Kolbe dog för en medmänniska. Det är storartat.

Vi får vara tacksamma om vi inte ställs i en liknande extrem situation. Men att vara kristen i dagens Sverige är inte heller en dans på rosor. Det vet ni alla.

Är vi engagerade kristna – engagerade men inte fanatiska! – kan det bli splittring i våra familjer, bland våra släktingar, kolleger och grannar. Många av er har upplevt spänningen i äktenskapet pga tron, många fler lider att era ungdomar inte längre bryr sig om kyrkan och Gud. Det är något av den splittring i familjen som Jesus talar om.

Vad ska man då göra? (1) Gå sin kristna väg troget och engagerat, (2) respektera andras etiska uppfattningar eller världsåskådningar, (3) be alltid för dem och (4) visa kärlek och generositet. Fyra råd. Gör dem alltihopa!

Då kan vi bli en hjälp för icke-troende att finna vägen till Gud. Då kanske lyser Guds storhet och barmhärtighet för dem och leder dem till Guds hjärta.

Klaus P. Dietz

Post a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »