diakon Anders Wickström
S:ta Eugenia kyrka, Stockholm

SJÄTTE SÖNDAGEN UNDER ÅRET

3 Mos 13:1-2, 44-46; 1 Kor 10.31-11.1; Mark 1:40-45

Kära bröder och systrar i Kristus

En spetälsk kommer till Jesus. Han faller på knä och ber: ”Vill du, så kan du göra mig ren.” Och Jesus svarar: ”Jag vill. Bli ren!”. Han lägger sin hand på den spetälske och genast försvinner hans sjukdom.

Jesus låter sina ord åtföljas av ”kraftgärningar, under och tecken” (Apg 2:22). Han visar sin kärlek i handling, snarare än i ord. Dessa kraftgärningar visar att Guds rike är närvarande i Honom.

Blotta det faktum att den spetälske vågar sig fram till Jesus visar prov på stort mod. Hans sjukdom uteslöt honom från all mänsklig samvaro. Han skulle bo för sig själv och ha sin bostad utanför lägret. Utstött, åsidosatt, utesluten ur all mänsklig gemenskap skulle den spetälske leva sitt liv.

Enligt dåtidens synsätt var många sjukdomar dessutom ett tecken på ett inre fel. På synd! En spetälsk ansågs vara såväl socialt som religiöst oren. Att (be-)röra en spetälsk, som Jesus gör i dagens evangelium, var därför någonting oerhört och otänkbart.

Allting tycks så enkelt. Den spetälske säger: ”Jag vill bli ren”. Och Jesus svarar: ”Jag vill. Bli ren”. Den spetälske behöver inte längre gå i sönderrivna kläder och ropa ”Oren, oren”, som det var påbjudet i tredje Moseboken.

Jesus sätter sig över vad lagen påbjuder. I kraft av sin gudomlighet lägger han fram den slutgiltiga tolkningen av lagen. Han har inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den. Och endast Jesus kan uppfylla lagen i sin helhet. Han som är Guds Helige.

Israels barn var väl medvetna om att de aldrig kunde uppfylla lagen i dess helhet. Därför bad man varje år på Försoningsdagen Gud om förlåtelse för sina lagöverträdelser. Lagen kan bara uppfyllas på ett fullkomligt sätt av den gudomlige lagstiftaren själv.

Enligt den kristna traditionen var därför den heliga och goda lagen ofullkomlig. Den visade visserligen vad som skall göras, men ger inte av sig själv kraften att utföra den. Annorlunda sagt: insikten tvingar inte viljan. Vi kan veta vad som är rätt och ändå välja att inte göra det rätta. Kraften att utföra detta rätta har som sin förutsättning den gudomliga nådens gåva. Och nåden är just en gåva!

Ingen människa kan kräva, förtjäna eller köpa den gudomliga nådens gåva, och i den mån som hon kan samverka med den, är redan det en gåva, given av samma nåd. Med Paulus ord: det kommer inte an ’på människans vilja eller strävanden, utan på Guds förbarmande’ (Rom 9:16).

Jesus vill befria oss från all lagiskhet. Bokstaven dödar, men Anden ger liv (2 Kor 3:6). Kristus har också en ”lag”. Men det är frihetens lag (Gal 5:1; Jak 1:25, Jak 2:12). Det är en lag som befriar oss till att göra det Goda. Kristus tvingar oss inte utifrån; Han befriar oss inifrån.

Thomas av Aquino säger i en av sina texter att de föreskrifter Kristus och apostlarna gav Guds folk ”är få till antalet” (ST I-II q. 107, a. 4). Jesu Kristi lag vill inte lägga ytterligare bördor på människornas livsföring och göra vår tro till ett slags slaveri. ”Guds barmhärtighet ville att vi skulle vara fria”, säger Thomas.

Kristus har befriat oss för att vi skall leva i frihet. Inte för att underkasta oss ett religiöst regelsystem. Om vi kunde få ett levande förhållande till Gud genom att följa alla regler, då dog Kristus helt enkelt förgäves.

I dagens evangelium vill Jesus vill frambära ett glädjebud till den spetälske och till oss alla: ”Fatta mod!”, säger Han. ”Var inte rädda!” Gud själv har kommit för att befria oss alla. Och det faktum att vi alla är syndare utgör inget hinder.

När den helige Claude de la Colombière, en av sextonhundratalets mest uppskattade katolska lärare, en gång talade med en döende nunna som var deprimerad på grund medvetenheten om sina många synder, sade han:

Vet du vad som verkligen skulle ge mig förtröstan om jag var så nära att ställas till svars inför Gud som du är? Det skulle vara mina synders antal och allvar.

En förtröstan som bara bygger på livets renhet ger inte särskilt mycket ära åt Gud. Skulle det vara allt Guds barmhärtighet kan åstadkomma: att rädda en själ som aldrig syndat mot honom?

Låt oss istället i tillit vila i vår Skapares oändliga barmhärtighet och därigenom visa Honom en förtröstan som är Honom värdig. Låt oss inse med glädje att vår verklighet är frukten av en gåva. Och att detta gäller även vår frihet. Även vår frihet skall accepteras som en nådegåva.

”Vill du, så kan du göra mig ren.”, ber den spetälske i dagens evangelium. Och Jesus svarar: ”Jag vill. Bli ren”. Den spetälske sätter sitt hopp till Honom som är ren och renar därmed sig själv.

Låt oss göra detsamma, kära bröder och systrar. Då kommer vi att bli lika Honom. Då får vi se Honom sådan Han är. Han som är renhetens källa(1 Joh 3:1-2).

AMEN