Långfredagen 2020

Långfredagen 2020

Korset visar Guds kärlek

I de flesta kristna hemmen hänger ett krucifix på väggen. Det är mer än en dekoration, det är en provokation, det visar vår tro på den korsfäste Guden. Såsom aposteln Paulus skriver till församlingen i Korint: 1 Kor 1,22-25

Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.

Passionsberättelsen om Jesu fasansfulla tortyr och död är skakande. Om en reporter hade stått där på Golgotas kulle, skulle han beskrivit den fruktansvärda situationen:  tre dödsdömda män på korsen, de stönar, svär och en ber – blodet rinner från de misshandlade kropparna – flugorna i de öppna såren – den obarmhärtiga solen – åskådarnas hånfulla kommentarer – soldaternas maktdemonstration – gråtande kvinnor – sedan ett rop från korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”… allt verkar hopplöst. Reportern skulle ha sagt: Det här är rena rama helvetet.

Och Kyrkan bekräftar detta starka ord: Ja, den allsmäktige Guden har lämnat sin eviga härlighet. Han själv har stigit ner i mänsklighetens helvete, där på Golgota.

Jesus, den bästa människa som någonsin har vandrat på jorden har blivit grymt torterad och avrättad – för vår skull. Frivilligt har Jesus utlämnat sig i bödlarnas händer – för vår skull. Vi berörs djupt av detta drama, där mänsklighetens värsta sidor och Guds mest påtagliga kärlek möts.

I Kristi lidande kan vi ana den smärta som plågar oss människor – svaghet och sjukdomar (just i dessa Corona-tider!), depression och ångest, förtryck och terrorism, hat och ensamhet. Genom korsfästelsen har Jesus Kristus gått igenom alla dessa lidanden. Men mer än så: han fick stå ut med vårt svek – Pontius Pilatus svek sitt politiska uppdrag för rättvisan, de religiösa ledarna svek sitt ansvar för Guds förbund, aposteln Judas Iskariot svek sin bästa vän, Simon Petrus förnekade den som ville bygga sin kyrka på honom, lärjungarna svek sin älskade mästare och flydde, folket som begeistrat hade lyssnat till Jesus och de många som blivit botade, alla drog sig svekfullt tillbaka, ja, hela mänskligheten bär skuld på Guds Sons död genom sitt svek. Och sveket fortsätter i mänsklighetens synder, i våra synder…

Frivilligt överlämnade sig Guds Son i människornas händer, som ett offerlamm som tyst leddes till slaktaren. Detta var människoblivandets yttersta konsekvens.

I Jesus Kristus intog Gud den sista platsen, att han steg ner i dödsriket och krossade ondskans makt en gång för alla. Den korsfäste Guds Son är svaret på frågan efter lidandets mening: Gud har dödat döden genom sin död.

Så extrem är Guds kärlek. Ingen annan religion låter Gud komma så nära oss, som det kristna budskapet om Guds död på korset. Av obegriplig kärlek gick Gud ner i den avgrund som mänsklighetens svek och synd innebär.

Men genom att Gud sjönk ner till botten av mänskligt lidande och synd har vi fått svaret på livets svåraste fråga: Varför? Svaret heter inte: Stark som döden är kärleken (så som man sjunger i Höga visan); utan svaret syns i den korsfäste Guds Son: Starkare än döden är kärleken. Detta är vår kristna tro. Detta är vår trygghet i allt lidande: att Guds kärlek är starkare än döden. Jesus Kristi uppståndelse är det gudomliga beviset.

Pater Klaus Dietz S.J.

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »