Kvinnan som smorde Jesu fötter

11:e söndagen under året 2016. Årgång C

2 Sam 12:7-10,13. Ps 32. Gal 2:16,19-21. Lukas 7:36-8:3

Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren

Orden kommer från Jesaja och Jesus citerar dem enligt Lukasevangeliet i Nasarets synagoga. Hör vad han säger: Herren har smort mig! Jesus är Guds smorde. Herrens smorde, det betyder att Jesus är Messias, som betyder just den smorde. Messias blir på en latiniserad grekiska till Kristus. Det är så vi känner honom: Jesus Kristus, precis som om titeln Kristus vore ett slags efternamn. Jesus, Guds smorde. Men vad innebär det att Jesus är smord?

I Gamla Testamentets kungaberättelser kan vi läsa om hur vissa människor i Juda och Israel smordes med olja, och det var inte lite olja heller. Det berättas att det dröp och riktigt rann i skäggen på dem. ”Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, som faller ner över dräktens linning” står det t ex om Moses bror, prästen Aron. Man blev smord till Kung, till Präst och till Profet. Och Jesus, Guds egen son, är i och med att han är smord både vår kung, vår präst och vår profet, det vill säga vår direktkontakt med Gud och vår lärare. Men vi har faktiskt ingen berättelse om hur det gick till när Jesus blev smord med olja av Gud.

Men vi har ett par berättelser där han faktiskt blir smord av människor. Jag tror att Gud vill ha det så. Han vill visa oss att det är när vi själva smörjer Jesus som vi säger vårt eget ”JA!” till att vara hans vänner och lärjungar. Det existerar lite olika versioner om hur det gick till när Jesus blev smord av en kvinna vid en middagsbjudning. Lukas skiljer sig en del mot de andra evangelisterna på den punkten, och personligen tycker jag att det är just berättelsen i Lukas som är den vackraste och mest rörande. Det är bara hos Lukas som kvinnan som smörjer Jesus fötter kallas för en synderska. Hos Matteus och Markus är hon kort och gott bara en kvinna som smörjer Jesus huvud, en gärning som hon aldrig kommer att bli glömd för, enligt Jesus – även om hon själv blivit glömd åtminstone till namnet – och hos Johannes är det Maria från Betania som smörjer Jesu fötter. Dessutom är det så att kvinnan får skäll för att hon slösar på den dyrbara oljan i alla evangelier utom i Lukas. Det är Judas Iskariot som är argast över slöseriet. Man kunde nästan tro att Judas vore västgöte. Vi västgötar gillar inte att slösa eller att betala pengar om vi inte måste. Kanske är det det hans namn betyder? Ish betyder man, kariot betyder att han är från ett ställe med kar i sitt namn. Kanske är det Ish-skariot som är det rätta sättet att läsa hans namn på? Mannen från Skara? Jag kommer inte så långt från Skara själv och förstår hans reaktion precis. Vi kanske till och med är släkt, Judas och jag, vem vet?

Lukas poängterar att kvinnan är en syndare. Det kunde inte vara vackrare. Jesus, som kommer för förlåtelsen av våra synders skull, smörjs av en syndig människa. Hon blir en representant för oss alla. Vi är alla syndare, och det är när vi blir förlåtna och kan släppa allt det där jobbiga bakom oss och gå vidare som upprättade människor som vi i vår tacksamhet och kärlek smörjer Jesus till VÅR Messias. Här väljer vi honom, här sätter vi vårt hopp till honom, här blir han vår frälsare. Han dog för våra synder på korset, begravdes och uppstod, allt detta för att ta vår död och ge oss sitt liv. Men det är här, när vi smörjer hans fötter, som vi säger vårt ”JA!” till honom.

Kvinnan har insett detta, men Simon, farisén, den bibelsprängde religionsexperten, han har inte förstått nånting. Han gömmer sig bakom sin egen förträfflighet och ser inte sanningen om sig själv. Det är därför han är full av fördömelse över sina medmänniskor men utan kärlek. Han, liksom en annan farisé i den berömda liknelsen om farisén och tullindrivaren, är helt fulla av sig själva och därför har de inget behov av Gud. Eftersom de ju är så fantastiska så behöver de ju inte ens Gud utan kan nöja sig med att tillbe sig själva. Synderskan och tullindrivaren är i en helt annan situation. De har satt sin tro till Jesus, genom tron har de fått hopp om upprättelse, ur hoppet växer en kärlek fram, en kärlek som leder till en personlig relation till Jesus.

Vi måste alla precis som kvinnan och tullindrivaren börja med att lära känna oss själva. Inse att vi inte är perfekta. Vi är inga monster, och det finns så mycket gott i oss, men också sådant vi skäms över. När vi har insett det får vi tro på Jesus ord om att han är vägen, sanningen och livet, att han kan ge oss förlåtelse och upprättelse för det som tynger oss. Vi får hoppas att det är sant och våga närma oss honom, precis som synderskan gör. Vi får närma oss honom i kärlek och därifrån kan vi vandra med honom som hans vänner. Det är det som är vår kallelse. Att bli hans vän. Att dela vårt liv med honom och att dela hans eviga liv i himmelen. Jesus säger till kvinnan att hennes tro har räddat henne. Därför kan hon gå i frid. Så är det också med oss.

Särskilt tydligt är det i försoningens sakrament. I bikten. Jesus ger oss genom prästen förlåtelse för våra synder, och vi tror att det är sant. Därmed är vi räddade, för det Jesus har lovat oss, det håller han. Varje gång vi går till bikt så säger vi vårt ”JA!” till Jesus. Vår kärlek till honom kommer från att vi förstår att han accepterar oss och förlåter oss. När vi gör det, då har vi smort honom till vår Messias. Så våga, med frimodighet och kärlek, att närma er honom. Minns att han kommit hit för att rädda oss och bli vår vän, inte för att döma oss. Ha alltså denna kvinna som exempel. Hon HAR fått förlåtelse. Därför älskar hon honom. Likadant är det med oss. Också vi får förlåtelse varje gång vi ärligt och uppriktigt ber om den. En viktig detalj är att kvinnan handlade med kärlek. Utan kärlek är alla gärningar tomma. Gör som hon. Bemöt Jesus och de dina med kärlek. På så sätt får du frid. Frid med dig själv, frid med de dina. Frid med Gud.

Slutligen: det är en liten specialitet hos Lukas att namnge och lyfta fram olika kvinnor i sin berättelse. Vi fick precis höra om Maria Magdalena, som blivit fri från sju demoner, vad det nu innebär. Kanske en svår sjukdom? Traditionen vill gärna påstå att det var sexuella synder hon bedrev, och hur mycket jag än älskar våra kyrkofäder och vår långa tradition, så tror jag att det kanske är så att detta påstående säger mer om en del av gubbarna bakom traditionen själva än om Maria Magdalena? Johanna nämns därnäst. Hon var rik och bistod lärjungarna med sina resurser. Det är nämligen inget fel på att vara rik, bara du inte gör rikedomen till en avgud som skymmer vägen för dig mot den sanne Guden. Susanna då? Vi vet inget om henne. Bara att hon följer Jesus. Hon kan vara vem som helst, kanske är hon ett täcknamn för dig, kanske är det du som avses i texten? Gör som Susanna. Följ Jesus. Han leder dig till livet.

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »