15 sön-C-2016

15 sö (C)                                                                        S:ta Eugenia 2016-07-10  kl 11.00

Luk 10:25-37

Vi hörde en av Jesu mest kända liknelser. Vad skulle politikerna i Almedalen säga när de konfronteras med denna text?

Och vad skulle de kristna i Slovakien och Ungern tänka, när de endast vill ta emot ett mindre antal kristna flyktingar men absolut inga muslimer från krigshärjade länder?

Politikerna skulle nog säga: Du är teolog, och som präst vet ingenting om politiska nödvändigheter. Och prästerna i Östeuropa tycker nog att vi i Sverige är för blåögda och naiva och att vi inte vet hur farliga muslimska invandrare blir i längden. – Har de rätt?

Låt oss ett ögonblick fantisera över de tre personerna i liknelsen:

Prästen ser den halvdöde mannen och tänker kanske: Synd om den där stackaren! Hoppas att snart kommer någon som kan hjälpa honom. Men jag måste skynda till Jerusalem, till Guds tempel. Folk väntar att jag där förrättar gudstjänsten. Och att tjäna Gud med böner och lovprisning är nog viktare än karitativt arbete. Det är lekmän som bör ta hand om sjuka och fattiga.

Och den fromme leviten blir också berörd av den överfallna mannen och har medlidande med honom. Men han tänker: Om jag hjälper honom tar det tid, och mina kläder blir blodiga och jag har inga förband med mig. Nej, problemet måste lösas principiellt. Staten ska skicka militären för att jaga rövarna. När dessa kriminella typer sitter i fängelset blir det lugnt och tryggt på våra vägar.

Men samariern ser mannens lidande och tänker: Visst, den där mannen är en jude, och jag är samarier. Våra folk avskyr varandra. Men han är i en extrem nödsituation och jag är tydligen den ende som nu kan hjälpa honom. Det tar nog tid att sköta om hans sår och förbinda dem och att leta efter ett härbärge. Och sedan måste jag väl också betala för hans vistelse. Det kostar minst två denarer, två dagars lön, kanske 2000 kr eller mer, men jag ska göra det ändå. Han behöver mig.

Tillbaka till vår tids politiker: De förstår säkert flyktingarnas svåra problem och har medlidande; men de känner sig tvungna att ta fram många argument mot flykting­strömmen som liknar en mänsklig Tsunami. De vet inte hur vi kan klara krisen med brist på bostäder, vårdplatser och skolor. Men framför allt är många politiker rädda att väljare strömmar till populistiska partier som vill bygga murar kring det egna landet och kring det egna välståndet. Under Almedalsveckan pratades därför mycket om ”svensk identitet”, inte om allmänmänskliga värden eller om ett multikulturellt samhälle.

Jag vet att nästan var och en av oss har en åsikt i denna centrala fråga. Det känns som om jag sätter mig i brännässlor eller på en myrstack, när jag försöker tolka dagens evangelium för vår tid. Men gjorde Jesus inte något liknande med sin liknelse? Han visste hur laddad relationen mellan judar och samarier var. Han kunde ha sagt: ”Efter prästen och leviten kom en vanlig lekman som hjälpte den man som hade fallit i rövarhänder” Men Jesus sade: ”Det kom en samarier”, och det var en klar provokation för åhörarna. Det var dock viktigt för Jesus att betona: först kommer människan, sedan kan vi titta om det är en man eller en kvinna, en som hör till det ena folket eller det andra, till den ena religionen eller den andra. Se människan!

Påven Franciskus må kallas för naiv. Men han är radikal i sin förkunnelse: Bygg broar mellan människor, inte murar som skiljer oss åt.

Han följer Jesus och uppmanar oss att ta hand om vår lidande medmänniska. Precis som den barmhärtige samariern som brydde sig om den överfallne juden. Och Jesus sade dåförtiden till den laglärde – och han säger samma sak till oss: ”Gå du och gör som han!”

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »