14 sön-C-2016

Jesaja 66:1-14c. Ps 66:1-3a, 4-7a, 16, 20. Gal 6:14-18. Lukas 10:1-12, 17-20.

Jesaja 66:10-14c 

Gläds med Jerusalem, jubla över henne, alla som älskar henne. Dela hennes glädje, alla som har sörjt över henne. Då kan ni dia er mätta och finna tröst i hennes famn, suga och njuta hennes tunga bröst. Så säger Herren: Jag leder lycka till henne som en flod, folkens skatter som en forsande ström. Hennes barn skall bli burna i famnen och bli gungade på knäet. Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er. I Jerusalem skall ni finna tröst. När ni ser det skall era hjärtan glädjas, era kroppar få nytt liv som det friska gräset.

Gal 6:14-18 

Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. Omskärelsen har ingen betydelse och inte förhuden heller, det är fråga om en ny skapelse. Frid och förbarmande åt dem som vill leva efter denna ordning, åt Guds Israel. I fortsättningen får ingen ställa till besvär för mig, jag bär Jesu märken på min kropp. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande, bröder. Amen.

Lukas 10:11-12, 17-20                                                                                                                                                  Därefter utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Han sade till dem: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar. Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er. Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart hos er. Men har ni kommit till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden stryker vi av – behåll det. Men så mycket skall ni veta: Guds rike är snart här. – Jag säger er att på den dagen skall det bli lindrigare för Sodom än för en sådan stad. De sjuttiotvå kom glada tillbaka och sade: ”Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn.” Han svarade: ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt. Ja, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka, och ingenting skall skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”

Vi har några berättelser i Evangelierna där Jesus skickar ut sina lärjungar två och två för att gå före honom för att så att säga bereda vägen. Förebilden är Mose, som gjorde samma sak (Deut 11:22-25) för att utforska det nya landet som Israels folk skulle ta i besittning. Det är dock nästan alltid bara de tolv apostlarna som Jesus skickar ut på detta missionsuppdrag, precis som Mose skickade ut tolv män, en från var och en av Israels tolv stammar. Lukasevangeliet är inget undantag och de tolv skickas ut i kapitel nio för att förunna Guds rike och göra de sjuka friska. Men sen gör Jesus samma sak igen i kapitlet efter, i den berättelse vi precis har hört, och där sker något unikt. Jesus skickar ut 72 lärjungar, inte bara de 12. Eller är det verkligen 72? I vår text från Bibel 2000, liksom den tidigare statsgodkända översättningen från 1917 så är de 72, men enligt t ex Folkbibeln så är de faktiskt bara 70. Det är nämligen så att de gamla handskrifter vi har av Lukasevangeliet skiljer sig åt en smula vad gäller antalet utskickade lärjungar, och jag tänker att Helig Ande faktiskt verkar även i dessa olikheter mellan de olika handskrifterna! Jag skall strax förklara varför.

Vi har ett antal referenser till siffran 70 i det Gamla Testamentet. Mose, till exempel, får rådet att sluta försöka leda hela folket alldeles själv och istället utse 70 medhjälpare för att försöka hålla reda på dem alla (Ex 24:19 o Num 11:16). Likaså är det så att man i Första Mosebok (Gen 10:2-31) hittar en uppräkning av alla hedniska nationer som finns i världen, och dessa uppgår till 70 stycken. Att utse 70 missionärer är alltså ett tydligt budskap att Jesus vill att även vi hedningar skall få höra det glada budskapet om Guds rike.

Men! Vi har två versioner av det Gamla Testamentet. En hebreisk och en senare översättning till grekiska. Den grekiska varianten kallas förresten Septuaginta. Enligt den hebreiska texten av Första Mosebok så finns det 70 hednafolk, men enligt den grekiska så finns det 72. Genom att låta manuskripten av Lukasevangeliet variera med exakt samma siffror som vi finner i den hebreiska respektive den grekiska versionen av Första Mosebok på det här viset så tänker jag att Gud har ett budskap till oss – och det är så jag tänker att Helig Ande är verksam även i felaktigheter i de olika handskrifterna. Budskapet är att det Gamla Testamentet kommer till oss på både hebreiska och på grekiska. Vi skall inte betrakta den grekiska versionen, där vi bland annat finner de 7 böcker vi kallar för Deuterokanoniska, ni vet böcker som Jesus Syraks Vishet, Mackabéerböckerna, Tobit, Judit, Baruk och Salomos Vishet, som en slags andra klassens litteratur som vi kan se över axeln på eller till och med ignorera. Guds ord kommer till oss också i dem och Helig Ande är verksam i alla Bibelns böcker. Minns också att den grekiska versionen var de kristnas första Bibel. Vet att de gånger som evangelierna, som ju skrevs på grekiska, när de låter Jesus citera något ur det Gamla Testamentet så citerar han den grekiska varianten, inte den hebreiska. Naturligtvis! Varför skulle de uppfinna hjulet igen när det redan fanns en fullvärdig grekisk översättning att använda! De båda versionerna av det Gamla Testamentet exkluderar alltså inte varann utan kompletterar varandra. Tillsammans skapar de en bättre bild av Guds budskap.

Jesus skickar ut sina lärjungar för att missionera bland hednafolken. Och jag tror att det är bland icke-judar som denna mission gick, eftersom Jesus manar lärjungarna att äta vad som bjuds. Det handlar inte om att lärjungarna var kräsmagade och inte ville äta äcklig mat som inte smakade precis som deras mammas mat, utan det handlar om att de inte skulle vara rädda för att äta även rituellt icke-ren mat. Det är en tydlig koppling till en annan av Lukas böcker, nämligen Apostlagärningarna, kapitel 10, där Petrus manas att slakta och äta alla de djur som han får en vision om sänkas ner på en duk från himmelen. Det krälade omkring alla möjliga djur där som räknas upp i lagen som orena och förbjudna för en jude att äta, men Petrus uppmanas att slakta och äta. All mat är alltså ren – även om den djupare innebörden av Petrus vision av djuren på duken är att evangeliet om Jesus inte bara tillhör det judiska folket, utan också hedningarna.

Om de var 70 eller 72 lärjungar som skickades ut, det vet vi inte, men vi får förstå att dessa 70-72 handlar om oss. Det är vi som skall ut och missionera, och det till alla människor. Lärjungarna skickades två och två. Dels för att kunna stödja varandra, dels för att vara trovärdigare vittnen och slutligen för att kunna leva Guds frid tillsammans på ett autentiskt sätt. Så måste vi också göra. Vi måste hålla ihop och stödja varandra. Det är därför vi är medlemmar i Kyrkan. I Kyrkan kan vi uppmuntra och peppa varandra, där finner vi vänskap och tröst. Där får vi andlig näring så att vi kan gå vidare i vår egen missionsgärning. Vi är nämligen alla kallade att leva i frid, inte bara inom oss själva, utan också med varandra.

Vidare så skall lärjungarna resa lätt, utan hindrande bagage. Det är samma med oss, men på ett annat sätt. För oss så innebär detta att vi skall koncentrera oss på budskapet om Jesus. Om vi har ett eget bagage, det vill säga ett viktigt budskap om hur man skall tänka politiskt, vilken slags musik som är god och danande eller vilket fotbollslag som man skall hålla på så måste det underordnas budskapet om Jesus och absolut inte blandas ihop med det. Om man är aktiv i t ex KDU eller i Black Army eller liknande, så var tydlig med att tala om att evangeliet om Jesus, det är ett budskap som kommer från Kyrkan, att det är Helig Ande som verkar i det, men att jag som privatperson hoppas att det går bra för t ex Leksand i hockey eller att Alliansen vinner valet, men att detta inte riktigt är synonymt med budskapet om Jesus. Kyrkan är nämligen ingen sekt och man får rösta på vem man vill och till och med hålla på AIK utan att bli exkommunicerad.

Vi skall önska frid till dem vi möter säger oss texten. En verklig fridshälsning är verksam. Det är Gud som sänder den genom oss, och om den som tar emot den är villig att leva i Guds frid så är han välkommen att göra så. Vi skall därför alltid be för dem vi möter och missionerar för. Be att de skall omslutas av Guds frid och kärlek. Ge aldrig upp någon. Det är i slutändan Gud som når deras hjärtan, så be, och fortsätt att be.

Vi skall kunna trampa på ormar och skorpioner sägs det. Det behövs bara en liten smula fundamentalistisk läsning av en sån text så kan det leda till katastrof och tragedi. Minns att Bibeln läser vi visserligen bokstavligen, men att det också alltid finns en andlig tolkning av den bokstavliga ordalydelsen. I det här fallet så måste vi minnas att ormar och skorpioner ansågs som Djävulens kreatur på den här tiden. Att vi skall trampa på den fallne Satans alla husdjur innebär alltså att vi skall besegra ondskan. Inte att vi skall försöka klappa livsfarliga djur. Så gör inget dumt, snälla, efter att ha läst något skumt ställe i Bibeln. Fråga alltid en präst eller liknande först innan ni gör något livsfarligt som att kasta sig ner från en hög mur, som Jesus blir manad att göra när han frestas av Satan (Matt 4:6), eller innan ni gör nåt dumt som att krossa spädbarns huvud mot en klippa, som det talas lite kryptiskt om i Psaltaren (Ps 137:9). Minns att Bibeln är Guds tidlösa samtal med människan i alla tider, och att vi behöver ledning av Helig Ande för att förstå innehållet i den. Kanske vägledning i form av en ordentligt skolad bibelvetare och själasörjare. En präst eller en annan teolog är en utmärkt person att få vägledning av när snåriga ställen i skriften dyker upp.

Dagens budskap handlar alltså inte om att plocka giftormar i skogen, utan om att missionera i vår omgivning och erbjuda världen Guds frid. För att kunna göra det måste du börja med dig själv. Lev ditt liv med Gud. Bli hans vän. Be mycket, fortsätt komma till kyrkan, sitt stilla i tystnad med Gud, studera, be, tala med vänner om tron, be, fråga prästen och be. På så sätt öppnar vi oss för Gud och kan låta Helig Ande verka i oss så att vi kan bli autentiska vittnen om Jesus och på så sätt kunna påverka människorna omkring oss så att även de blir inskrivna i Livets bok och kan leva som Guds vänner de också. Ingen är ett hopplöst fall. Be för dem du vill missionera. Be och låt Gud verka och upphör aldrig med att be!

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »