Träfracken har inga fickor, 18 sön C, 2019

18 sö (C)                                                                         S:ta Eugenia 11.00, 2019 08 04

Luk 12:13-21, Pred 1:2; 2:21-23

”Träfracken har inga fickor.”

”Träfracken har inga fickor.” Så kunde Jesus ha sagt med ett svenskt ordspråk. Träfracken är en bild för kistan, och den som ligger i kistan har ingenting med sig till evigheten. Är vi döda hjälper det inte att vi under livet har samlat förmögenheter eller fått vackra titlar eller varit kändisar. Allt som vi kanske har kämpat för, alla framgångar, alla viktiga resultat i vårt liv är borta. Nakna står vi inför Guds majestät och måste avlägga räkenskap: hur mycket är vi värda inför Guds ansikte?

Låt oss dock ta ett steg tillbaka. Vad säger Jesu liknelse om mannen? Att han fick en rik skörd och att han nu klokt planerar för framtiden. Är det inte ganska vettigt? Ska inte också vi planera utbildning, bostad, arbetsplats och semester? Jovisst. Man måste vara realist. Vi behöver spara, vi bör ingå försäkringar, vi ska tänka på alla möjliga eventualiteter.

Men den rike mannen tänker inte på sin familj, på samhället eller nödlidande, utan bara på sig själv: ”Ät, drick och roa dig!” Allt kretsar om honom själv. Inte mindre än sju gånger säger han JAG – jag, jag, jag! Han är medelpunkten, allt är till för hans välbefinnande. Han tackar inte ens Gud för den rika skörden och alla gåvor som han har fått.

”Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet.” Eller i den nya översättningen: ”Tomhet! Idel tomhet!” Jesus kunde ha citerat dagens läsning ur Predikarens bok, Kohelet. Vad arbetar vi för, vad anstränger vi oss för att uppnå? Det är bara dårar som satsar på det som ser värdefullt ut i människors ögon – men det är bara en vindpust, en fåfänglighet, ett intet. Du kan inte ta med det i döden. ”Träfracken har inga fickor.”

Det låter pessimistiskt. Men Kristus förkunnar det Glada budskapet, fyllt av hopp och förtröstan. Han uppmanar oss att allvarligt fundera: Vad ska vi satsa på i vårt liv? Vad är verkligen viktigt och värdefullt? Vad ger oss större glädje än alla ägodelar och framgångar? Svaret är: det som gör oss rika inför Guds domstol. Det är kärleken, kärleken till Gud och till nästan, äkta kärlek i dess olika former. Såsom Paulus skriver till församlingen i Korinth: ”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”

Allt älska och att bli älskad är det värdefullaste i livet. Kyrkofadern Augustinus sammanfattar allt som heter moral i det berömda ordet: ”Älska – och gör vad du vill!” Om du gör vad som helst av sann kärlek så är det bra. Kärleken gör oss lyckliga, den äkta kärlek som inte är egoistisk och kräver att bli älskad utan att osjälviskt älska.

Och när vi bryr oss om någon och ger något av vår tid, våra pengar, vårt medlidande, ja vårt hjärta till en annan – då ger vi det till Gud. ”Det som ni har gjort för den nödlidande medmänniskan, det har ni gjort för mig”, kommer världens domare säga på den yttersta dagen. Därför säger Jesus att det viktigaste budet är ”älska Gud och älska din nästa”. Gör vi det, blir vi fyllda av äkta glädje. Och då har vi en inre rikedom som vi kan bära fram till evigheten, till härligheten hos Gud.

Klaus P. Dietz S.J.

Skriv en kommentar

Translate »