Skärtorsdagen – prästämbetets instiftande (2022-04-14)

MIKAEL SCHINK S.J.
Skärtorsdagen
2022-04-14, S:ta Eugenia katolska församling
Joh 13:1-15

+ Kära bröder och systrar i Kristus,

Herren säger i dagens evangelium att han visste ”att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud”. Medan vi vid jul snarare firar Herrens ankomst eller snarare födelse i världen firar vi i de heliga påskmysterierna hans återvändande till Fadern. I den bemärkelsen är lidandets och uppståndelsens hemligheter kulmen och sammanfattningen av hela vår tro på Jesus Kristus. Sonen utgår från Fadern och blir i inkarnationen sänd till världen för att leda oss tillbaka till Gud genom den Helige Anden. Det är avsikten med hela Jesu liv: att genom att undervisa och helga oss leda oss tillbaka till Fadern.

Därför är den sista nattvarden inte bara en avskedsmåltid utan och framför allt en offermåltid. Här äger den första förvandlingen, transsubstantiationen, av brödet och vinet till Jesu Kristi kropp och blod rum. Apostlarna tar emot honom så att de ska kunna delta i hans självuppoffrande kärlek till Fadern, en kärlek som blir som mest påtaglig i korsets lydnad. Han ”var lydig ända döden, döden på ett kors”, skriver aposteln Paulus i Filipperbrevet.

Men för att apostlarna, som deltog i den sista nattvarden, ska kunna delta i hans offer måste de också bli renade. Därför tvättar Herren deras fötter. De offer som frambärs till Gud måste vara rena och obefläckade, liksom prästerna som frambär offren. På ett liknande sätt har vi under fastetiden låtit oss renas av Herren genom att avstå från det som är överflödigt, genom bön och barmhärtighetsgärningar, men framför allt genom att gå till bikt och ta emot förlåtelsen för våra synder. Vi påminns om detta i Första Korintierbrevet, där aposteln skriver: ”den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod.” Därför bekänner vi också våra synder i början av varje mässa, just för att rena och ödmjuka oss, så att vi värdigt kan delta i frambärandet av Jesu Kristi korsoffer.

Men temat för mysterierna som vi firar idag är inte bara Sonens återvändande till Fadern, det är också sättet på vilket vi ska återvända till Fadern. På skärtorsdagskvällen instiftades två sakrament: eukaristins och vigningens sakrament. Vi förenas med Gud genom nåden som den helige Ande ingjuter i våra hjärtan, men sättet på vilket vi tar emot nåden är anpassat till vår mänskliga natur. Genom vår odödliga själ är vi visserligen andliga varelser, men vi är inte några änglar; vi är också materiella och sinnliga varelser. Därför behöver vi synliga tecken för att närma oss Gud.

Bland Kyrkans sju sakrament intar Eukaristin en särställning, för i Eukaristin tar vi inte bara emot Guds nåd, utan vi tar emot Kristus själv. I varje helig mässa närvarandegörs påskmysteriet och i synnerhet Kristi korsoffer, så att vi tar emot och förenar oss med den lidande Kristus och deltar så i hans självutgivande kärlek till Fadern. Herren instiftade detta sakrament när han uttalade de ord som vi upprepar i varje mässa: ”gör detta till min åminnelse”.

Men även prästvigningens sakrament instiftades på skärtorsdagens kväll. Herren säger till apostlarna: ”Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er”. Liksom apostlarna helgades av Herren, så ska apostlarna och deras efterträdare, biskoparna, också helga andra. Kyrkans präster har del i denna sändning.

Vi kan fråga oss vad ordet ”präst” egentligen betyder. Här kan det latinska ordet för präst, sacerdos, vara till hjälp. Det är en sammansättning av orden sacer, som betyder ”helig” och ”dare”, som betyder att ge. Prästen är alltså en person som ger det heliga. På många sätt sammanfattas därför Kristi mission i hans eviga prästadöme. Han är den som ger oss del i det heliga genom att komma in i världen och undervisa och helga oss. Men han är också den som sedan leder oss tillbaka till Fadern så att vi tillsammans med honom kan bli en offergåva till Gud.

På så sätt blir prästen en medlare mellan människan och Gud. Biskoparna och prästerna har del i Jesu Kristi prästerliga uppdrag att vara en medlare mellan människan och Gud. I påskmysteriet betraktar vi Kristi kors, då han offrar och därmed ger sig själv helt till Fadern. I varje Eukaristi, i varje helig mässa, blir detta självutgivande offer närvarande. Och genom att delta i mässan ska vi förena oss med Kristus på korset och så genom hans och prästens förmedling delta i korsoffret.

Ikväll betraktar vi början på Herrens lidande. Låt oss därför på ett andligt sätt förena oss med honom och be att hans lidandes mysterier kan bli verksamma i våra liv. Låt oss vända oss till honom och be om uthållighet och styrka, så att vi inte överger honom när vi utsätts för frestelse. Och låt oss ta vår förebild i den heliga jungfrun Maria, som var med honom vid korsets fot och helt förenade sig med honom i hans lidande. +Amen.

Post a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »