Laudato si’

Jesus sände lärjungarna ut. Uppdraget och omständigheterna speglar Jesu tid och den unga kyrkans missionsinsatser. Men de verkar kanske för oss så främmande att berättelsen kan gå in i det ena örat och ut ur det andra. Omvändelse, demonutdrivning – hur klingar dessa ord i vår tid?

Och ändå är evangeliets kärna mycket aktuell för oss i ett modernt samhälle, i Sverige år 2015. Vi kristna är alltid Jesu vänner som sänds ut med hans budskap. Kristi lärjungar ska gå till människorna. Vi ska inte vänta tills man kommer till oss. Vi borde finnas bland vanligt folk, dela deras glädjeämnen och bekymmer. När vi förstår deras situation kan vi börja redovisa för vår övertygelse och vårt hopp. Då blir vår förkunnelse tålmodig dialog och inte fanatisk monolog. Sändningen sker i vår tid ofta vid samtal i fikapausen, genom insändare i tidningar, genom att övertyga genom en kristen livsstil.

Vi bör veta vad som berör människor och vi får söka efter ett kristet svar på vår tids frågor.

Påven Franciskus har satt ett föredömligt exempel med sin senaste encyklika om miljön. Ekologi och klimatförändringen är för väldigt många människor ett mycket angeläget ämne, en ödesfråga. Visserligen har kyrkans ledning redan tidigare påpekat de kristnas och alla människors förpliktelse gentemot skapelsen. Men den här gången vädjar hela budskapet om miljön. Påven hade i fjol inbjudit till en vetenskaplig kongress i Rom. Han bygger sina tankar på vår tids kunskap om ekologin. Men han vidgar miljöfrågor till en s.k. fullödig ekologi. I sex kapitel talar han sociala och politiska konsekvenser främst för de fattiga som skadas om man egoistiskt plundrar jordens resurser.

I tre punkter kan man se varför vi kristna bör omvända oss till en ändrad attityd:

  1. Gud har skapat världen med all dess skönhet och värden. Människan är jordens förvaltare, inte dess tyrann som roffar åt sig och förstör.
  2. För att kommande generationer ska kunna njuta att jordens rikedomar får vi inte egoistiskt lämna en plundrad och skamfilad värld åt dem.
  3. Solidariteten inom den mänskliga familjen på hela jorden kräver att alla, också de fattiga folken, skulle kunna få rättvis del i jordens resurser.

Påvens encyklika är alltså ett andligt budskap, en kristen uppmaning, som omfattar ekologiska, sociala och politiska frågor och vidgar miljörörelsens uppmaning Tänk globalt, handla lokalt!

Vi känner igen påvens förebild, den helige Franciskus av Assisi, som förenade kärleken till de fattiga med lovsången för Guds skapelse. Påvens encyklika börjar nämligen, precis som helgonets Solsång, med de italienska orden Laudato si’ (Lovad vare du, Gud, för broder Sol och syster Måne).

Dagens evangelium beskriver hur Jesus sänder ut lärjungar: folk ska omvända sig och demonerna ska jagas bort. På liknande sätt manar vår Helige fader påven Franciskus till omvändelse i människors livsstil och att mänskligheten ska driva ut egoismens demoner.

Men hans encyklika är också det glada budskapet om Guds underbara skapelse som ger oss en aning om Guds härlighet och som vi har fått det ansvarsfulla uppdraget att rätt förvalta. Vi kan göra det med Kristi auktoritet och i hans makt.

 

Sankta Eugenia, 12 juli 2015 – kl.11
Mark 6:7-18 (15:e söndagen under året B)

p. Klaus P. Dietz S.J.

 

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »