Mikael Schink S.J.
14:e söndagen under året (2022-07-03)
S:ta Eugenia katolska församling
Luk 10:1–12, 17–20
+ Kära bröder och systrar i Kristus,
Vi hör idag evangeliet om hur Jesus skickar ut sjuttiotvå lärjungar för att förkunna Guds rike. Medan de tolv apostlarna som skickades ut tidigare, symboliserade hur Israel med sina tolv stammar skulle missioneras, så pekar utsändandet av de sjuttiotvå på Kyrkans mission till hela världen. Alla ska få ta del av Kristi frälsande budskap.
Vi kan fråga oss varför mission är så viktigt. Varför är det så viktigt att förkunna evangeliet så att andra ska komma till tro? Det är för att vi genom tron blir förenade med Kristus – och därmed med Gud själv. Det Nya Testamentet upprepar ständigt att vi blir frälsta genom tron på Jesus Kristus. Så säger till exempel Herren i Johannesevangeliet att ”om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder.” (Joh 8:24). Genom tron blir vi inlemmade i Kristus och får del av hans gudomliga nåd.
Därför måste Kyrkan fortsätta sin mission, också i vår tid. Detta gäller inte bara biskoparna och prästerna utan och också lekfolket. Alla Kyrkans lemmar har del i Kristi sändning. Vi är alla utsända att förkunna Herren till dem som befinner sig i vår omgivning. Det har ingenting att göra med en sekteristisk mentalitet att värva nya medlemmar, utan det handlar i första hand om kärleken till vår nästa. Den gudomliga och övernaturliga kärleken till andra människor innebär först och främst att vi önskar att de ska nå fram till det eviga livet tillsammans med oss, att vi alla ska förenas med varandra i himlen.
*
Herren säger: ”Jag skickar er som lamm in bland vargar”. I och med att lärjungarna skickas ut just för att förkunna tron är det inte förvånande att den helige Ambrosius jämför vargarna med heretiker, det vill säga kristna som aktivt förnekar en del av tron. Han skriver att de är benägna att hålla sig gömda för att sedan göra plötsliga och oväntade utfall. Men om man får syn på dem först, så drabbas de av rädsla och tar till flykten. (Catena aurea)
Vi som också blivit sända av Herren ut i världen för att förkunna det heliga evangeliet måste alltså vara på vår vakt så att vi inte låter oss förvirras av falska uppfattningar eller irrläror – vi måste stå upp för och vittna om Kyrkans tro. Men vi ska komma ihåg att vi inte kan skrida till verket direkt, utan vi måste förbereda oss för den andliga kampen genom att först förena oss med Gud i bön.
*
Herren ger de sjuttiotvå utförliga instruktioner om hur de ska gå till väga. Han säger: ” Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler”. Ett sätt att förstå dessa ord är att de har att göra med att lärjungarna ska vara så effektiva som möjligt i sin förkunnelse. Men kanske ännu viktigare är att dessa yttre tecken, det vill säga fattigdomen, pekar på någonting ännu mer centralt i Herrens lära, nämligen att det är en andlig lära som därmed går emot det jordiska och materiella. Det andliga livet är just inte något världsligt liv. ”Guds rike består inte i mat och dryck”, skriver aposteln Paulus (Rom 14:17). Visst kan man använda sig av de många materiella gåvorna Gud skänker oss i den här världen, men vårt sikte måste vara inställt på himmelriket, på den andliga gemenskapen med Gud själv.
Så tolkar till exempel Beda den Vördnadsvärde dammet som fastnar på lärjungarnas fötter och som de ska skaka av sig. Han säger att det symboliserar ”lättheten i världsliga tankar”. Att lärjungarna ska skaka av sig dammet från fötterna betyder alltså att de måste vara på sin vakt mot allt världsligt som skulle kunna dra bort dem från tron på Herren Jesus och kärleken till Gud Fadern. (Catena aurea)
*
Till alla ska de säga: ”Guds rike är snart här” – också och kanske framför allt till dem som inte tar emot dem. Ty för dem som tar emot Herren Jesus Kristus kommer Guds rike att komma som en belöning, men för dem som avvisar honom kommer det att komma som en bestraffning. Därför säger han att ”på den dagen skall det bli lindrigare för Sodom” – staden som blev förstörd av svavel och eld från himlen.
Läran om domen, straffet och helvetet är inte speciellt populära idag, och det har de ju aldrig varit, men den är central del av Jesu egen förkunnelse. Dagens evangelium hoppar över de fyra verserna med de så kallade veropen över de galileiska städerna: ” Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. Men för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare vid domen än för er.” Korasin och Betsaida var två galileiska städer som avvisat Jesu budskap, medan Tyros och Sidon var två hedniska städer norr om Palestina. Herren säger alltså att det kommer att bli lindrigare för Tyros och Sidon för att understryka att man kommer att drabbas av ett hårdare straff om man avvisat evangeliet än om man brutit mot lagen som i Korasin eller Betsaida.
”Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig.” Allt handlar ytterst om Jesus. När vi kommer i kontakt med förkunnelsen av en kristen, är det Jesus själv vi möter. När Jesu lärjungar talar, är det Jesus som talar till oss. På så sätt kommer vi i kontakt med hans mystiska kropp. Vi kan då välja att antingen säga ja till Herren eller att säga nej. Detta är målet som vi ytterst är skapade till: att genom Herren Kristus lära känna Gud Fadern som han är i sig själv. Att avvisa Kristus är därför att avvisa Fadern och gå miste om sin eviga frälsning.
Låt oss därför vända oss till Herren och be att vi tar emot honom i tro när han kommer till oss i sina utsända. Låt oss hoppas och förtrösta på att han inte bara ska påbörja frälsningen i oss, utan att han också ska leda oss till fullkomningen i sitt rike – om vi håller ut till slutet. Och låt oss slutligen be om styrka att vara trovärdiga vittnen för honom, så att andra också kan komma till tro och stärkas i sitt kristna liv genom oss. + Amen