Pater THOMAS IDERGARD SJ
Predikan för fredagen i 24:e veckan under året
2020-09-18
År II: 1 Kor 15:12-20; Ps 17; Luk 8:1-3
S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm
Många kvinnor var lärjungar till Jesus. Det noteras av hans samtid. Jesus vänder alla sociala konventioner rätt så att de alltid visar Guds ursprungliga tanke. I fråga om frälsningen och vår praktik av efterföljelsen av Guds bud och plan som väg dit, är vi alla lika. Vi är alla skapta till Guds avbild, och därför helt likvärdigt återlösta av Kristus. Män såväl som kvinnor kallas att få sina synder förlåtna och har ett fritt val att hörsamma den kallelsen. Män såväl som kvinnor kallas att sitta vid Jesus fötter, ta in hans undervisning och ge den till andra. Jesus betoning av denna jämlikhet i sitt sätt att handla och bemöta människor uppfattas som ny.
Av det här skälet är det kristendomen som introducerar äktenskapet där både mannen och kvinnan måste samtycka och har samma rättigheter och skyldigheter för att i sakramentets form bli ett, en ny skapelse. Av det här skälet kan inte kristna tro att Gud skulle ha skapat just kvinnans hår eller ansikte till något som bara hennes man får se.
Men lika värdighet som skapade och lärjungar, och lika skyldighet att hjälpa varandra till det, betyder inte att det inte skulle finnas skillnader mellan män och kvinnor, tänkta att komplettera varandra till en helhet. Det är när vi odlar våra olikheter i funktion och uppgifter som vi bäst hjälper varandra, och tillsammans ger något nytt till världen. Tydligast i sättet på vilket mänskligt liv blir till: två olika behöver förenas, bli ett med olika bidrag, och något nytt uppstår. Jesus vänder alltså inte på den naturliga ordningen. Tvärtom refererar Jesus i sin betoning av äktenskapets oupplöslighet, och förbud mot skilsmässa i ett giltigt äktenskap, just tillbaka till Guds plan med hela skapelsen.
Skapelsens komplementaritet, som Kyrkan förkunnar som uppenbarad av Gud själv, motsvaras i Kyrkan av en olikhet i uppgift, i vissa sätt att utföra lärjungeskapet. Trots kvinnornas framträdande roll som lärjungar till Jesus, och det utbredda bruket av kvinnliga präster i samhällena som omgav Israel, instiftar Jesus inte ett könsneutralt prästämbete när han grundar den Katolska kyrkan. Trots att Jungfru Maria leder apostlarna i Pingstvakan, är hon inte själv apostel, biskop, präst.
Innebörden av det sakramentala prästämbetet som i liturgi och sakrament representerar Kristus, och av mötet mellan Kristus-brudgummen och Kyrkan-bruden, blir symboliskt fullbordat av att prästen är en man. Det är faktiskt en absolut katolsk dogm, fastslagen vid det 19:e av Kyrkans hittills 21 koncilier, att Herren själv har instiftat sakramenten med deras materiella element. I prästvigningens sakrament är det en man. Lika lite som Kyrkan får ändra i elementen som Herren utvalt för sin närvaro i andra sakrament, lika lite får hon ändra i det element han pekat ut för prästämbetet. För allt är hans gåva till Kyrkan. En gåva slänger man inte bort eller designar om. Är den svår att tolka, försöker man förstå hur givaren hade tänkt och varför.
Tyvärr lockar världsliga ideologier oss att tro att prästämbetet är ett jobb som andra eller handlar om makt. Men den verkliga makten i Kyrkan, den verkliga kraften som påverkar andra, får andra att öppna sig för Guds omvandling till evigt liv, handlar inte om vem som kan bli präst. Utan om det som vår likhet i värdighet, i lärjungaskap, kvinnor och män, slutligen landar i: att bli helgon. Inte främst i meningen helgonförklarad, utan i att leva ett heligt liv. Kyrkans verkliga makthavare är helgonen, av båda könen, i alla tider och från alla delar av världen. De inspirerar, stöttar, ber, förmanar och varaktigt förkunnar, när prästerna för länge sedan har bytts ut. Kyrkohistorien fram t o m idag är t ex fylld av heliga kvinnor, kända och okända, som haft, och har, långt större inflytande på Kyrkans väsentliga liv – hjälpen till andra att leva i Kristus – än många präster, biskopar, kardinaler och påvar tillsammans.
När Herren själv nu strax möter oss, verkligt närvarande i den Heliga Eukaristin, så är det vår omvandling till helgon han vill åstadkomma; till verkliga påverkare och makthavare. Oavsett om vi är män eller kvinnor. Men bara beroende på om vi tillåter honom eller inte. Amen.