Pater MIKAEL SCHINK S.J.
Predikan för den 16:e söndagen under året (A)
2020-07-19, S:ta Eugenia katolska församling
Matt 13:24–30

+ Kära bröder och systrar i Kristus,

Förra veckan hörde vi i söndagsevangeliet liknelsen om sådden; idag läser vi fortsättningen av Matteusevangeliets trettonde kapitel där Herren berättar liknelsen om ogräset. Medan liknelsen om sådden snarare handlar om hinder mot tron utifrån så fokuserar liknelsen om ogräset på hinder inifrån Kyrkan, nämligen från dem i vilka fienden eller djävulen sått ondskans frön (Matt 13:25).

Ogräset tolkades av fäderna ofta som en bild för heretiker av olika slag, det vill säga för dem som utvärtes visserligen är kvar i Kyrkan men som till det inre avfallit från den sanna tron och därför sprider tvivel och förvirring bland de trogna. Det är inte något trevligt eller populärt ämne att tala om heresier och villoläror, men redan de första kristna var väl medvetna om problemet. Till exempel säger den helige aposteln Paulus när han lämnar de kristna i Efesos:

Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna (Apg 20:29–31).

Den helige Petrus uttrycker sig ännu tydligare i sitt andra brev:

Men det fanns också falska profeter i Israels folk, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som har friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet. Många skall följa dem i deras utsvävningar och dra skam över sanningens väg. I sin själviskhet skall de utnyttja er med hjälp av påhittade historier (2 Pet 2:1–3).

Även vår Herre själv varnade för falska profeter under sitt jordiska liv. På ett ställe kan vi till exempel läsa: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar” (Matt 7:15).

Vår Herre ger oss därför anvisningar om hur vi skall känna igen dem som sprider villoläror och förleder andra. Han säger att ”när säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset” (Matt 13:26). När ogräset växer upp visar det sig alltså: på ett liknande sätt säger Herren på många andra ställen att vi skall känna igen de falska profeterna på deras frukt (Matt 7:16).

När vi stöter på märkliga uppfattningar kan vi därför fråga oss om de stämmer överens med det som står i Bibeln, med det som undervisats av fäderna och helgonen och med Kyrkans lära; om det vi läser och hör leder oss till ett heligare och andligare liv, eller om det snarare handlar om att bejaka världsliga värderingar och attityder. I liknelsen om surdegen som kommer direkt efter liknelsen om ogräset säger Herren att vi kristna skall vara som en surdeg som syrar hela degen, det vill säga vi skall inte låta oss förledas av världsliga värderingar (även om de som sprider dem uppträder ”i fårakläder”) utan skilja det onda från det goda och istället leda dem som är förvirrade eller tvivlar tillbaka till den sanna tron.

*

När tjänarna sedan frågar om de skall rensa bort ogräset, svarar Herren ”nej”, eftersom de då kan rycka upp vetet samtidigt som de rensar bort ogräset (Matt 13:29). Det finns flera underliggande skäl till detta. En anledning är att villfarelser och förvirring kan bli till en stärkande prövning för de utvalda. Därför skriver aposteln att ”det måste också finnas heresier (αίρέσεις) bland er, så att de som prövats framträder bland er” (1 Kor 11:19).

Det förekommer också att syndare omvänder sig till Kyrkan. Ett exempel är den helige Paulus själv som först förföljde Kyrkan men sedan omvände sig och blev den tidiga Kyrkans viktigaste och mest inflytelserike förkunnare. Något liknande ser vi hos den helige Augustinus, som länge var dragen till manikeismen men efter att han omvänt sig blev Kyrkans kanske störste teolog. Ett annat exempel är den helige Ignatius av Loyola, som i sin självbiografi skriver att han under den första hälften av sitt liv ”var begiven på världens fåfängligheter” (nr. 1) men som efter sin omvändelse blev en av Kyrkans stora helgon och ordensgrundare.

Herren säger därför till tjänarna att de skall vänta till skörden med att rensa bort ogräset, men när skördetiden kommer, skall han säga åt dem: ”Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada”. Detta syftar på Herrens dom över människorna och världen. Domen är en av de fyra yttersta tingen. De andra är döden, himlen och helvetet. Att Jesus skall återkomma på den yttersta dagen ”för att döma levande och döda” bekänner vi varje söndag i trosbekännelsen.

Det finns en vacker proportionalitet i läran om människosonens dom, eftersom det är han som utelämnade sig själv för att dömas av människorna (vilka dömde honom till en grym och våldsam död) som skall återkomma för att döma människorna. På ett annat ställe säger Herren därför att ”vad ni gjort mot för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40).

Just i samband med liknelsen om ogräset påminner oss detta om att vi som kristna aldrig handlar avskilda från andra. Det brukar sägas att ingen kan vara kristen ensam, för alla är vi en del av Kristi mystiska kropp, så att allt det vi gör mot andra – vare sig det är positivt eller negativt – det gör vi också mot Kristus själv, för att vi alla har blivit inlemmade i honom.

Vi är därför alla kallade att vara på vår vakt mot fienden – som vill så ogräs i våra och andras själar och därmed förleda oss till att anamma villoläror och felaktigheter – så att vi kan bevara tron ren tills Herren återkommer. Och vi är också kallade att i kärlek tillrättavisa och förmana dem som är okunniga om eller inte håller med om Kyrkans lära, så att också de kan närma sig Kristus: ”förkunna ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning”, skriver den helige Paulus (2 Tim 4:2).

*

Låt oss därför vända oss till Herren som är huvudet för kroppen och be att han bevarar oss från villfarelser och falska profeter så att vi kan förbli ”rikets barn” (Matt 13:38) och så nå fram till den eviga saligheten. + Amen.