Förlåta alla oförrätter (barmhärtighetens år)

  1. Dead Man Walking (1995)

Det finns, kära systrar och bröder, händelser i världen som är så otroligt hemska att bara tanken på förlåtelse verkar cynisk och när man då läser dagens evangelium som presenterar oss Gud som den Barmhärtige Fadern, så står man som kristen lite rådlös inför uppgiften att förverkliga barmhärtighetens andliga gärning att vi ska ”förlåta alla oförrätter”. Det syns bara för enkelt att anmoda barmhärtighet i vissa situationer. Och en sådan händelse och frågan om förlåtelsens möjlighet står i centrum av den amerikanska filmen ”Dead Man Walking” som har en reell historia i bakgrunden.

Filmens handling är snabbt berättad: Två tonåringar blev iskallt mördade. En av gärningsmännen hade en bra advokat och den andre – Matthew – sitter nu i fängelse och väntar på sin avrättning. Filmen börjar med att en ordenssyster, syster Helen,  får ett brev av denne kille som väntar på sitt öde. Och när hon läser brevet så fylls hon av medlidande med honom och hon besöker honom så småningom. Föräldrarna till de mördade tonåringarna är också i filmens fokus och deras längtan efter rättvisa. Syster Helen försöka medla mellan fronterna och blir missförstådd av mänga, medan förtroendet mellan henne och Matthew byggs upp. Tills – och jag vill förstås inte avslöja filmens slut till er – men man kan dock säga att förlåtelse åtminstone delvis kan ske.

Och detta är bara ett filmiskt exempel på så många händelser i världen som visar hur svårt det kan bli, när man vill försöka ”förlåta alla oförrätter”.

 

  1. Barmhärtighet och rättvisa

När vi, kära systrar och bröder, under detta barmhärtighetens år mediterar om hur vi kan utöka Guds barmhärtighet in i världen, så kommer vi ofta till den här frågan: Hur passar barmhärtighet och rättvisa ihop?

För att inte falla i en av de båda extrema positioner som antingen predikar en moralisk släpphandhet eller en trångsyn moralism, vill jag infoga ett tredje begrepp: helighet. Gud är helig och all helighets källa, därför kan han inte låta bli att motsätta sig det onda!

I Nya Testamentet blir det tydligt när Jesus driver bort försäljare ur templet (Joh 2) men även i den berömda scenen när de skriftlärde vill stena äktenskapsbryterskan framför templet (Joh 8). Och det är förstås inte slumpmässigt att båda händelserna utspelas i tempelområdet eftersom Guds helighet är symboliserad genom templet. Den helige Guden motsätter sig synden och det onda som visar sig bland annat i orättvisa strukturer. Och därför kan vi med Kardinal Kaspers ord säga: ”Att upprätta rättvisa är i en orättvis värld redan ett verk av barmhärtighet för de förtryckta.”(Kasper, Barmherzigkeit,60f.) Den rättfärdige Guden lyssnar till sitt folks klagorop och Han befriar dem från Egyptens slaveri, och efter den babyloniska fångenskap är det Han som för folket tillbaka – för sitt heliga namns skull.

Barmhärtighet står i denna teologi inte emot rättvisa utan är ett hjälpmedel, ett läkemedel till omvändelsen. Och det känner vi igen från vårt rättssystem, där straff alltid också borde ha denna dimension: att förbättra människorna. I Bibelns språk: Gud håller genom barmhärtigheten tillbaka sin rättvisa vrede för att ge oss en möjlighet att omvända oss. Och ändamålet för denna process är att Guds helighet sprids i världen!

 

  1. Förlåtelsens dynamik

Med allt detta i bakgrunden kan vi betrakta hur den barmhärtige fadern i dagens evangelium hanterar situationen när hans son återvända. Han visar barmhärtighet, han förlåter sin yngre sons oförrätter. Att denna relation återställs direkt har visserligen mycket att göra med faderns disposition men också med sonen som visar sitt förkrossade hjärta. Sonen har faktiskt omvänt sig. Det hjälper fadern att ta emot honom och det kommer även att hjälpa brodern om omvändelsen är genuin. Utan det, om det till exempel bara skulle ha varit en taktik för att lura fadern, blir det svårt om inte omöjligt för brodern att förlåta.

Jag undrar om det finns andra faktorer som kan hjälpa den äldre brodern att bli en del av förlåtelsens fest som firas? En faktor är visserligen tiden. Det är svårt att förlåta en subjektivt orättvis handling direkt. Även om det finns en plats i hjärtat som säger oss ”Kom igen, det är väl okej att förlåta”, behövs det dock tid att låta denna röst växa. En annan faktor som underlättar förlåtelsen och försoningen är enligt min åsikt diskretion och ödmjukhet. Man kan ingen tvinga någon till att förlåta. Fadern och den yngre brodern måste vara försiktiga. Och den tredje är slutligen en stor tilltro att det här med förlåtelse verkligen kan fungera, så som Syster Helen i filmen ”Dead Man Walking” och så som många kristna i hela världen som gör en insats för försoning och fred.

Kära systrar och bröder, troget och tyst kan och bör man verka för att försoningens fest kan förverkligas, men när man uppleva det så förstår man att det är mer än bara en rent mänsklig akt. Förlåtelse kan bli en erfarbar upplevelse av Guds nåd.

Må den Helige Ande vara vår vägledare och vår styrka på vägen hem till Fadern som vill ta emot oss och omfamna oss och samtidigt (eftersom vi är lite grann båda bröderna) inbjuder oss att utöka barmhärtigheten genom att ”förlåta alla oförrätter” – även vi.

Amen.

Skriv en kommentar

Translate »