Askonsdagen 2019

ASKONSDAGEN

Fastetiden kallas på latin och andra språk: Quadragesima, carème, cuaresima – 40-dagars-tid. Vad innebär det? Kyrkan vill med denna tid påminna om viktiga händelser i frälsningshistorien som talar om fastetidens innebörd. Syndafloden varade i 40 dagar och 40 nätter. Israels folk vandrade i 40 år genom öknen. Mose tillbringade 40 dagar på berget innan Gud slöt ett förbund med honom. Elia leddes under 40 dagar och 40 nätter genom öknen tills han fick möta Gud på gudsberget Horeb. Profeten Jona uppmanade Ninive-borna till en 40-dagars fasta. Jesus själv fastade i 40 dagar och nätter i öknen innan han uppträdde offentligt.

De 40 dagarna står för en tid då människor brottas med sin relation till Gud, en tid då de lägger sådant åt sidan som står i vägen för gudsmötet. Luttrande, rening och förberedelse inför att Gud visar och delar med sig, förbinder alla de nämnda händelserna.

Fastan är en tid av omvändelse. Vi vänder om till den Gud som ger ljus och liv. Påskens morgonsol lyser redan in i denna tid. Vi är kallade till att se vår tillvaro i påskens ljus, det som skänkts oss genom dopet.

Fastan är en tid av omvändelse för att förbereda oss inför ett möte: ett möte med den Gud som i Kristus har tagit på sig människornas synder och som har besegrat döden. Vi är manade att rannsaka oss själva och vår livsstil. Har jag vanor som skadar mig själv, andra människor eller skapelsen? Vilka yttre omständigheter stör min relation till Gud? Hur kan jag på ett bättre sätt få ihop min tro och mitt vardagsliv? Vari behöver jag försoning?

Ja, ja, det vet vi, kanske någon tänker. Men är försakelse verkligen så bra, hjälper den verkligen? Saker och ting man vill avstå ifrån blir plötsligen så stora. Om jag föresätter mig att avstå från t.ex. FB eller godis är alla mina tankar plötsligen där. De blir så stora – hörs det ibland. Jag tror inte att de blir större än vanligt. Det bara går upp för oss hur viktiga de har blivit, hur stort utrymme de har i mitt liv.

Fastan är en väg mot påsk. En väg som också ska kännas i kroppen som vill hjälpa oss att ta till oss Guds stora gärningar. Varför inte uttömma alla möjligheter som står oss till buds för att komma närmare Gud, alltså avstå från någonting som märks i kroppen? Kroppen kan hjälpa själen.

Fastan är en förberedelsetid som ska disponera oss för ett möte: mötet med Gud som gör de döda levande. Askan som läggs på vår panna talar om både död och uppståndelse. Det är viktigt att låta sig påminnas om den egna förgängligheten – också för att få tillbaka en känsla för proportionerna. Samtidigt fuktas askan med vigvatten som påminner om det stora löftet som getts åt oss i dopet: du skall leva med Kristus.

Dominik Terstriep S.J.

Skriv en kommentar

Translate »