22 sön (C) 2019

22 sö (C)                                                        S:ta Eugenia 2019 09 01

Luk 14: 1, 7-14

Innan evangelisten återger Jesu liknelse berättar han om en måltid där ”man iakttog honom noga”. Men i själva verket var det Jesus som observerade dem och kommenterade deras beteende. – Jesus ser också på oss och lägger märke till våra svagheter – t.ex. när vi armbågar oss fram i livet. Hur ofta tittar inte Jesus på våra svagheter och dumheter, med sina kritiska och kärleksfulle ögon. Vi kan gömma våra egoistiska motiv för medmänniskor eller spela någon roll men det vi kan inte göra inför Herren.

Dagens liknelse om rangordningen vid ett gästabud passar inte särskilt bra till vår tids festmåltider. Vid en bröllopsfest t.ex. brukar det finnas bordsplacering. Där tar brudparet och dess föräldrar den centrala platsen. Gästernas sitter så att de bäst kan umgås med varandra. Tyvärr får vigselprästen vanligtvis platsen bredvid någon from farmor eller mormor.

Nej, rangordningen speglas inte vid våra måltider. Men den finns i högsta grad i vårt samhälle. Är det inte lockande att antyda: jag är bekant med en kändis – jag blev intervjuad i tidningen – jag fick beröm av den och den – jag skulle egentligen ha fått den där viktiga befattningen, osv. Då inbillar man sig att en samtalspartners respekt och vördnad växer. Alltid frestelsen att framställa sig som betydelsefull. Alltid viljan att stå på samhällstrappan lite högre än andra. Alltid önskemål att kunna vara i medelpunkten.

Som man skämtar ibland: Folk önskar de första platserna i bussen, de sista platserna i kyrkan och i övrigt platsen i mitten som alla kretsar omkring.

Ödmjukhet är inte en falsk förkrosselse. Ödmjukheten betyder en realistisk syn på sig själv. Var och en av oss är bara människa. Och det är inte ”bara”! Jesus säger till var och en av oss: Du är enastående, du är värdefull. Du har fått en viktig uppgift i livet och bara du kan fylla din plats, precis som en ärkeängel sin. Då får man inte säga eller tro: ”Jag duger inte. Jag kan ingenting.” Det visar förakt för Gud som har skapat varje människa som ett unikt konstverk.

Men vad ska vi göra? Det finns situationer som man skulle vilja påverka och ändra men känner sig helt maktlös. Idag för 80 år sedan utbröt det fruktansvärda Andra världskriget när Hitlers arméer stormade in i Polen. Vad kunde då den enskilda människan göra? – Om vi tittar omkring i dagens värld ser vi många mäktiga ledare som verkar vara omogna, egoistiska och oansvariga – jag behöver inte nämna några namn. Vad kan vi göra idag mot deras inkompetens eller korruption?

Och idag firar vi böndagen för skapelsens bevarande. Det är ett av vår tids viktigaste globala problem – men vad kan vi vanliga människor göra åt det? En svensk 16-årig tjej tyckte att hon skulle göra något åt klimatproblemet – och vilken effekt gjorde hon i flera politiska kretsar. Hon kunde verkligen göra något, trots sin ungdom. Också vi kan göra något – för fred, för skapelsen, för evangeliseringen, på den plats där Gud har ställt oss. (Läs gärna p. Dominiks ledare i det nya Eugeniabladet som snart ska skickas ut. Han skriver mycket bra om problemet ur ett helhetsperspektiv).

Ibland kan vi uppleva redan här på jorden hur Gud upphöjer de ringa. Pater Josef Höfner var inte en berömd predikant eller föreläsare eller administratör. Men han fyllde sin ringa plats i kyrkan så att hans jordfästning blev en demonstration av hans verkliga betydelse, som kristen, som själasörjare. Aldrig har jag upplevt en jordfästning där kyrkan och kyrktorget var så överfyllda och där inte mindre än 42 präster koncelebrerade.

Jungfru Maria var en obetydlig ung kvinna på den galileiska landsbygden när hon sjöng: ”Gud har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.” Hur människor än betraktar oss, med beundran, med avundsjuka eller med ring­aktning, så är det enda som räknas, hur vi är i Guds ögon.

I brevet till de kristna i Filippi kan vi läsa hymnen om Guds egen ödmjukhet. Den står i Olov Hartmans tolkning som psalm 65 i vår gudstjänstbok Cecilia. Det är det kristna budskapet som är så oerhört att det alltid borde chockera oss: Guds evige Son lämnade sin himmelska härlighet, blev vanlig människa, föddes i ett stall och dog på ett kors. Han intog mänsklighetens sista plats. ”Därför har Gud upphöjt honom över all annat och gett honom ett namn som står över alla namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.”

pater Klaus Dietz S.J.

 

Skriv en kommentar

Translate »