|
Postgiro 479 16 67-1
I går - i dag - i morgon
I november 1983 beslöt
församlingsrådet att inrätta ett särskilt postgirokonto för akuta hjälpbehov
utanför vårt lands gränser. Vi hade byggt vår nya kyrka, samlat pengar, tandguld
och Byggt med Gud. Det var hög tid att lyfta blickarna utanför Sveriges gränser.
Pater Hornung blev då och då tillfrågad av församlings-medlemmar om möjlighet
att hjälpa i det gamla hemlandet när akut hjälp behövdes. Hjälpbehovet var ofta
akut men kanske för litet för de stora biståndsorganisationerna. Vi ville att
alla pengarna skulle nå målet, så lite administrationskostnader som möjligt.
Responsen från församlingen var fantastisk. 143.412,65 kr samlades in första
året. Vi skickade pengar till Indien, Peru, Pakistan, Etiopien och Libanon.
Efter något år bestämde vi oss för att försöka söka bidrag hos SIDA till
projektet i Gambia. Varje insamlad krona blev nu värd 4. Vi lyckade men vi insåg
snart att arbetet med att ansöka om SIDA-pengar och den redovisning som krävdes
var en för stor uppgift för oss.
Nu hade Caritas återuppstått.
Vi hjälptes åt. Katastrofkontot stod för pengainsamlandet och Caritas med sin
personal skötte administrationen för våra större projekt. Ofta löpte de på flera
år. Dock har vi hela tiden fortsatt med mindre insatser på olika håll i världen.
Vi får en förfrågan, vi försöker ta reda på så mycket som möjligt om det hela.
Är det en seriös ansökan? Finns det t.ex. en
förankring i den lokala församlingen, hos kyrkoherde eller biskop? Lite då och
då genomskådar vi en bluff, ibland törs vi inte satsa för att vi inte vet
tillräckligt. Ibland är hjälpbehovet för stort och då hänvisar vi till Caritas.
År 2006 skickade vi ekonomisk hjälp till 21 olika projekt. Vi försöker att följa
inbetalarens önskemål om vart eller hur pengarna skall användas. Numera arbetar
vi ganska fritt från Församlingsrådet. Kyrkoherden och övriga präster bistår oss
med kontakter och ibland granskning av ansökningar. Vi skulle gärna se att vår
grupp utökades med flera personer. Vi blir ju knappast yngre för varje år som
går. Gruppen bör gärna ha olika språkkunskaper och idag kompletterar vi
varandra. Vi träffas 1 gång per månad och Inger Miesenberger håller ordning på
oss och alla papper. Mycket av vår korrespondens går med e-mail vilket
underlättar mycket.
Vill du komma med och hjälpa
oss, var inte rädd att ta kontakt antingen med någon av prästerna,
pastorsexpedition, Inger Miesenberger eller mig.
Välkomna
Birgitta Saers Lynn
Med Katastrofkontot i världen 1983 – 2006
Förmedlade bidrag:
S:ta Eugenia
Sida/SMR
Latinamerika 1 506 717 kr
1 801 000 kr
Afrika 2
617 918 kr
2 018 000 kr
Asien 1
951 765 kr
1 974 500 kr
Europa/Mellanöstern 1 011 476 kr
860 000 kr
7 087 867 kr
6 653 500 kr
Totalt:
13 741 400 kr
_______________________________
ATT HJÄLPA MÄNNISKOR I NÖD
Eugenia-Teamet och Jesuit Refugee Service
Genom katastrofkontot har S:ta Eugenia en lång tradition när det gäller
beredskap och solidaritet i att hjälpa människor i nöd i andra länder.
Målsättningen är att förmedla humanitär hjälp vid katastrofer och att stödja
långsiktiga utvecklingsprojekt. Genom hjälp till självhjälp ges människor
möjlighet att återupprätta sitt människovärde och av egen kraft förbättra sin
livssituation. En annan aspekt av det sociala arbetet är att ta hand om
människor i nöd inom församlingens territorium. För ett år sedan startades två
nya initativ som tar hand om två av de mest utsatta grupperna i församlingen:
Prostituerade på Malmskillnadsgatan och utlänningar på förvaret i Märsta
Eugenia-Teamet på Malmskillnadsgatan
Sedan ett år tillbaka har S:ta Eugenia församling ett team som står på
Malmskillnadsgatan en lördag kväll varje månad, med kaffe, choklad, "mackor",
bullar och möjlighet till samtal och förböner för de prostituerade kvinnor som
går på Malmskillnadsgatan. Teamet består av kyrkoherden, teamledaren och ett
antal lekmän/kvinnor från vår församling (12 personer i skrivande stund). Några
av teammedlemmarna kommer från Vår Frus Katolska församling i Täby.
Initiativet för bildandet av Eugenia-Teamet kom från en församlingsmedlem som
under flera år varit med i Klara-Teamet från S:ta Klara kyrka. Klara-Teamet har
stått på Malmskillnadsgatan i över 10 år, varje fredag kväll. Tanken väcktes att
om Eugeniaförsamlingen kunde bidra med ett team på lördagar, skulle det
innebära, att Kyrkan är närvarande på Malmskillnadsgatan både fredagar och
lördagar. Förra året tog Eugenia- Teamet ansvar för en lördag kväll varje månad
och vi var med på Malmskillnadsgatan sammanlagt 10 gånger under hösten och
våren. Till kommande höst är målsättningen att kunna vara där två lördagar i
månaden. Så småningom kan det kanske bli varje lördag.
Den största anledningen till vår närvaro på Malmskillnadsgatan är att där finns
en stor nöd. Kvinnorna som går på gatan är ofta mycket illa därhän, beroende av
narkotika, hemlösa och utan kontakter med vare sig sjukvården eller
socialtjänsten. Vårt uppdrag är att vara medmänniskor, som lyssnar, ger tröst,
stöd och uppmuntran genom medmänsklig omsorg och omtanke. Vi ger av vår tid, och
eftersom vi står där med vårt bord och det tända ljuset, behöver inte dessa
kvinnor vara ensamma. De säger ofta att de uppskattar väldigt mycket att vi är
där tillsammans med dem.
Teamet samlas på lördag kväll på kyrktorget och sedan går vi ner till
ungdomslokalen för att förbereda kvällens mat och dryck. När vi har packat ner
en termos med kaffe, choklad och ett antal kassar med färska "mackor" och
bullar, ber vi tillsammans inför kvällen. Vi kommer upp till gatan vid 21:00 och
står där till midnatt. Det kan komma fram till vårt bord alltifrån två till
tjugo kvinnor på en kväll. Våra samtal kan handla om allvarliga omständigheter i
deras liv, eller om något som händer i samhället, eller bara om väder och vind.
Det är alltid kvinnorna själva som anger vad de vill diskutera och hur mycket de
vill berätta för oss. När kvällen är över går vi tillbaka till kyrkan, gör i
ordning termosarna och avslutar kvällen med en bön.
På grund av den känsliga uppgiften har teammedlemmarna alltid träffat team-
ledaren/kyrkoherden innan det blir aktuellt att vara med på gatan. På det här
sättet försöker vi vara där för människor som ingen annan ser. Uppgiften är både
mycket enkel och mycket svår. Tag gärna med Eugenia-Teamet i era böner.
Jennifer Bullington Teamledare för Eugenia-Teamet
Jesuit Refugee Service på Förvaret i Märsta
För några veckor sedan träffade vi på förvaret i Märsta en grupp småbönder från
den Indiska delstaten Punjab. De hade kommit till Sverige av misstag, gömda i en
fraktcontainer från Belgien, som i stället för England hamnade i Göteborgs hamn.
Deras dröm hade varit att lämna fattigdomen i Punjab och sedan ta sig in till
Storbritannien och smälta in i landets stora indiska och pakistanska
befolkningsgrupp. Resan slutade istället på förvaret i Märsta. Dessa småbönder
är bara ett exempel av enligt FN närmare 20 miljoner människor som är på flykt
från konflikt, fattigdom eller förtyck i sina hemländer. Ännu fler är
förmodligen flyktingar i sitt eget land.
Jesuit Refugee Service (JRS)som grundades för 27 år sedan av Jesuiternas
general Pedro Arruppe har som uppgift att stödja dessa flyktingar och
asylsökande och att försvara flyktingarnas rättigheter. Idag arbetar JRS i fler
än 50 länder. I Europa erbjuder JRS särskilt hjälp till utlänningar på förvar.
JRS arbete med de förvarstagna i Europa ser lite annorlunda ut från land till
land beroende på vilka behov som finns. Jämförd med JRS i till exempel Malta
eller Storbritannien är vår verksamhet förstås fortfarande liten och under
uppbyggnad. Den består för tiden i att vi, en grupp av frivilliga, regelbundet
besöker förvaret i Märsta. Vår främsta uppgift är att ge själavård till
katolikerna och erbjuda medmänskligt stöd och samtal till alla förvarstagna som
önskar det.
Under våren 2007 var vi sju frivilliga, varav två jesuiter (p Christoph Hermann
S.J. och p Juan Casas Rudbeck S.J.) samt fem församlingsbor. Innan vi började
besöksverksamheten på förvaret, genomgick vi en intern utbildning med hjälp av
Rådgivningsbyrån för Flyktingar och Asylsökande och en erfaren volontär av
Amnesty Sweden. Dessutom ordnade Migrationsverket en informationskväll.
På förvaret placeras utländska medborgare, oftast i samband med att personen
fått beslut om av- eller utvisning och i de fall där verket har anledning att
tro att personen kommer att hålla sig undan. Asylsökande kan även sättas i
förvar om identiteten är oklar. Bland de förvarstagna möter vi inte sällan
rädsla och förtvivlan inför det som kommer att hända i framtiden. Asylsökande
som har fått avslag på sin ansökan är ofta rädda, därför att de fruktar hårda
repressalier av myndigheterna i sitt hemland. Ibland känner de förvarstagna skam
i förhållandet till sin släkt, eftersom de misslyckades att etablera sig i
Europa. Många är förkrossade eftersom drömmen om ett bättre liv har blivit
förstört, efter långa farliga resor och mycket pengar som de fick betala till
människosmugglare. Ensamstående kvinnor som ska skickas tillbaka fruktar ibland
misshandel och fattigdom i sitt hemland.
Den viktigaste uppgiften för oss är att lyssna och att ge medmänskligt stöd.
Dessutom kan det ibland hjälpa att tala med personalen eller polisen när till
exempel en förvarstagen känner sig missuppfattad. När det finns behov av
rättshjälp skapar vi kontakt med juristerna från Rådgivningsbyrån för flyktingar
och asylsökande. För katolikerna på förvaret erbjuder jag som präst möjlighet
till gemensam bön och till bikt och att ta emot den heliga kommunionen.
Christoph Hermann S.J.
För den som vill veta mer om JRS arbete i världen och Europa: www.jesref.org och
www.jrseurope.org/
|