“Välsignelse”, 27 sön (A)-17

27 sö (A)                                                                                                            S:ta Eugenia 11.00

(Matt 21: 33-43)                           VÄLSIGNELSE                                              2017-10-08

Förra söndag var det långa köer efter den första högmässan av den nyvigde prästen Thomas Idergard. Han delade ut enskild välsignelse för var och en som ville ta emot den. Var det magi? Egentligen inte. En som hade tagit emot kallelsen från Gud och blivit välsignad för sin prästerliga uppgift, bör ge välsignelsen vidare till andra.

Vad betyder då välsigna? Ordet har två delar: ”väl” – det betyder bra, gott och ”signa” betyder teckna, beteckna, underteckna. Alltså att sätt ett gott tecken på någon. Det tecken som vi kristna lägger på någon är korsets tecken, Kristi tecken, symbolen för befrielsen från ondskans och dödens makt. Vi kan göra det stora korstecknet – såsom prästen vid slutet av mässan – eller teckna det lilla korstecknet på ens panna, ofta när föräldrar välsignar sina barn. Vi vill med det heliga tecknet förmedla något av Guds godhet, något av Kristi frälsning. Vi önskar allt väl.

På latin heter det ”bene-dicere”, att tala väl, att säga något gott om någon. Benedikt och Bengt är alltså ”den välsignade”. På hebreiska heter det ”barak”. Vår förra påve, Benedikt XVI, och den förre presidenten i USA, Barak Obama, har alltså namn med samma betydelse.

Vid slutet av skapelseberättelsen står det: ”Gud såg att allt som ha hade gjort var mycket gott.” Trots motsatta erfarenheter hör vi att Gud säger ja till sin skapelse. Vi lever i en välsignad verklighet. Därför ska också vi säga ja till allt som finns, särskilt till varje människa. Vi ska se Guds signum, Guds välsignelse överallt. Osynlig men verklig är Gud med oss, med allting, både i lycka och sorg, i mörka och i ljusa stunder. En välsignelse kan göra oss medvetna om att allting i grund och botten är bra.

När vi tar emot välsignelsen är det inte ett magiskt skydd mot lidanden och olyckor, så som en paraply skyddar mot regn. Korsets tecken är Kristi varumärke: han själv har gått lidandets väg och förvandlat döden till livet. Korset är kärlekens och trons tecken. Med Kristi hjälp kan vi gå igenom misslyckanden, svek och katastrofer. Vi vet att vårt livs historia och hela universums historia – trots allt – slutar med ett saligt Happy End.

Mänsklighetens historia började ju också med en välsignelse. Gud sade till Abraham när han kallade honom: ”Jag skall välsigna dig… och jag skall välsigna dem som välsignar dig… Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.”

I dopet är vi välsignade. Vi har då också fått uppdraget att ge den vidare. Och det gör vi i många böner. Vi säger ”Herre, välsigna våra barn, välsigna vår påve, välsigna våra sjuka osv.” Men Jesus förväntar sig mycket mer av oss när jag säger: ”Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.” Det är svårt, nästan omöjligt. Men många martyrer – såsom Jesus själv! – har i dödens stund bett för sina bödlar. De får vara våra heliga förebilder.

När vi ber en präst att välsigna det nya hemmet, en rosenkrans, en helgonbild eller vatten, så ber vi om att få erfara Guds verklighet i dessa konkreta saker. Att Guds ja till skapelsen blir tydligt för oss i de föremål som är särskilt viktiga för oss.

Till slut: Vi svaga människor kan också välsigna Gud. Så står det i Bibeln och så ber vi i liturgin; t.ex. vid gåvornas tillredelse: ”Välsignad är du, Herre, världsalltets Gud, ty i din godhet ger du oss det bröd som vi frambär till dig.”   Vi ser Gud som det heliga tecken som står över vårt liv i oändlig barmhärtighet, och vi tackar honom för det. För han är själv vår välsignelse.

Så välsigne oss alla Gud den allsmäktige och barmhärtige, Fadern och Sonen och den Helige Ande!.

 

 

 

 

Post a comment

Translate »