Långfredagen 14 april 2017

Långfredagen 

S:ta Eugenia 14 april 2017

KORSET

Jesus är död. Kroppen hänger livlöst på korset. Efter en stund kommer Josef av Arimataia och Nikodemus. De tar ner kroppen och lägger den vördnadsfullt i Marias sköte. Sedan lindar de Jesu kropp och lägger den i gravens grotta. En rullsten stänger ingången till graven.

Men korset, fläckat av blod, står kvar. En dyster symbol som med två streck liksom korsar himlavalvet. Ett tecken för brutal tortyr, för maktmissbruk, för oskyldigt lidande, för grym död – för allt ont som människan kan åstadkomma.

Samtidigt är de två grovhuggna bjälkarna en symbol av samhörighet. De binder ihop motsatserna: den vågräta bjälken påminner om Jesu utsträckta händer till höger och vänster, till varenda människa. Och den lodräta bjälken symboliserar Jesu kropp som hängde mellan himmel och jord, mellan Gud och mänskligheten. Korset håller ihop det som var åtskilt; men det är inte lidandets kors utan kärlekens kors. Han som frivilligt gick in i döden gjorde det av kärlek till oss. Han överlämnade sig helt i syndarnas händer, i våra händer och lät hjärtat genomborras av en lans. Så blev korset som hatets symbol till dess motsats: den absoluta kärlekens symbol.

Kartusianordens valspråk ”Stat crux dum volvitur orbis” får på Långfredagen sin djupa betydelse: ”Korset står fast, medan världen roterar.” Ingenting kan ändra kärlekens kors – ingen terrorattack i Stockholm, inga bomber mot Egyptens kyrkor, inget inbördeskrig i Syrien och inga andra missgärningar och synder. Jesus räddade oss alla genom sitt offer. Hans budskap om förlåtelse klingar tvärs genom historiens mörka stunder och avskyvärda brott. Så mycket världen än roterar, korset står fast. Vi skakas av allt lidande som plågar mänskligheten men vi ska se upp till korset som för alltid står där orubbligt och starkt som kärlekens eviga symbol.

Därför är korset kristendomens kännetecken. Såsom Paulus skriver: ”Vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna – men för oss Guds kraft och Guds vishet” (1 Kor1:23f).

Ja, korset är det tecken som alltid kan ge oss hopp och kraft; det tecken som alltid bör motivera oss till att vara ödmjuka, förlåtande och kärleksfulla – såsom vår Herre och Mästare Jesus Kristus, vår korsfäste Frälsare.

Post a comment

Translate »