Kristus Konungens dag, sön A 2017

Pater THOMAS IDERGARD SJ

Predikan för Kristus Konungens dag, 2017-11-26

Årgång A: Hes 34:11-12, 15-17; Ps 23; 1 Kor 15:20-26, 28; Matt 25:31-46

S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm (08:00-mässan)

Kära systrar och bröder i Kristus,

Som kungen kommer sist i processionen, proklamerar Kyrkan på denna kyrkoårets sista söndag att allt på himlen och jorden är sammanfattat i Jesus Kristus: i honom, föreningen av gudomlig och mänsklig natur i en person, har universums mål blivit synlig och möjligt att nå.

Dagens högtid vill framförallt peka på alternativen till vår tids dominerande ismer – sekularism, scientism, dvs dyrkan av den empiriska vetenskapen, materialism, sexualisering och konsumism i relation både till ting, och till andra människor och resten av skapelsen som behandlas som objekt för egna behov och impulser; dvs till dessa makter och tankesätt, som vi idag i olika grad tillåter bli kungar i våra gemensamma och enskilda liv.

Profeten Hesekiel, som vi hörde i vår första läsning, förkunnade Guds löfte att själv upprätta ett gott styre i kontrast till de världsliga härskarnas. För detta använde Hesekiel, precis som responsoriepsalmen, bilden av den gode herden. En bild med vilken Jesus sedan beskrev sig själv och därmed sade: ”jag är det gudomliga styret”.

Guds styre i Jesus Kristus ersätter inte den världsliga sfärens ledare; nej det överskrider dem och vill också innesluta dem. Kristus konungen som herde härskar genom kärleken. Den är ingen känsla utan viljan att ge av sig själv till den andre, för hans eller hennes egen skull, utan krav på att få något tillbaka. Den person som gör detta får allt tillbaka, eftersom han eller hon lever av och med Gud; vinner sig själv genom att först förlora sig.

Det är därför som den sanne kungens tron är korset, där han besegrar döden så att den aldrig får sista ordet, som aposteln Paulus beskrev det i vår andra läsning från Första Korinthierbrevet. Och det är när vi genom tron på Kristus lever i den befrielsen, likt får närs på hans gröna ängar och vilar vid hans lugna vatten – dvs i den Kyrka han grundar på Petrus och dennes efterträdare – och släpper behovet att sätta jaget först av rädsla för att det ska upphöra; det är som vi kan börja ge av oss själva och således bli hans medregenter; ett folk som får kunglig status i meningen delaktighet i Guds eviga, kungliga liv – med start här och nu.

Men Kristus konungen är också allas domare, rättskipare, vilket profeten Hesekiel betonade och vilket Jesus själv gör klart med bilden av den yttersta domen i dagens evangelium. Domen består i hur var och en av oss relaterar till honom. Dvs säger vi i tro ja till att leva under hans kungadöme, oavsett var vi är, dvs låter våra gärningar återspegla honom som alltings mål och förebild – eller inte?

I den liknelse Jesus ger av fåren och getterna och vad som gör skillnaden mellan dem är konkretionen hundraprocentig. Det spelar ingen roll om vi ansluter oss till stolta paroller om frihet, rättvisa, solidaritet och jämlikhet. Inte ens en muntlig trosbekännelse efterfrågas. Vad som är avgörande är den levande tron, som det stora reformkonciliet i Trent kallade de gärningar som utgår från ett liv med och i Kristus.

Så avfärdar Jesus tydligt två missuppfattningar som smugit sig in i kristenheten: föreställningen att gärningarna inte har betydelse för frälsningen, och tanken på att alla ändå blir frälsta till slut. Vad Jesus säger är det motsatta: gärningarna är allt, när de utgår från tron på hans kungadöme och viljan att vara kung som han och därmed att se kungen i den andre – och så som vi lever, i våra gärningar, här i tiden, kommer vi att få leva i evigheten. För så mycket respekterar Gud slutligen vårt personliga val i hur vi svarar på hans erbjudande genom Kristus; det erbjudande som ges lika till alla.

Jesus Kristus sätt att vara kung säger så allt om Gud – och därmed också allt om oss människor, skapade till Guds avbild och kallade med ett erbjudande att låta honom göra oss till medregenter, lika honom. Idag inbjuder han var och en av oss, genom Kyrkan, att fråga oss: Hur har jag under det gångna året egentligen levt Guds erbjudande? I mina relationer – till Gud, min familj, i arbete och studier, till vänner, till alla jag inte känner men mött på olika sätt, och till dem som ropar på min hjälp? I Syrien, t ex, dör just nu fler av att sjukvårdssystemet saknar resurser än av strider. Och vidare: hur har jag under det gångna året närt mitt liv i Kristus – med bön, deltagande i den Heliga mässan, bikt och Bibelläsning?

Och slutligen blir frågan till var och en av oss: vad behöver jag säga ett mer helhjärtat ja till och hur, för att jag under det kommande året alltmer ska ställa mig under sanningens och kärlekens kungadöme, under Kristus konungen?

Post a comment

Translate »