”Herrens lag- Herrens Ande”

Kyndelsmässodagen 2018

Vi hör detta viktiga evangelium och kan se händelsen inför vårt inre öga:

Maria och Josef vandrar upp till Jerusalem och det praktfulla templet. I armen bär de det lilla Jesusbarnet som är bara 40 dagar gammal, Det är Jesu första av många besök i templet, i Guds boning, den konkreta mittpunkten av folket Israel, längtans mål för de troendes pilgrimsfärder, prisat i många psalmer.  För Jesus är templet dock mycket mer: Han kommer till sin Faders hus. Och efter sin död och uppståndelse är han själv det andliga templet för det nya förbundsfolket, för Kyrkan.

Vi ser med trons ögon det fattiga paret som på tempelplatsen köper två duvor för att offra dem. Enligt lagen symboliserar offret att föräldrarna skänker Gud det värdefullaste de har, sitt förstfödda barn. De vet att allt som vi människor är och äger är den kärleksfulle Gudens gåva. Vi kan tänka oss med vilken tacksamhet Maria skänkte sitt barn till Gud – så som kristna föräldrar lämnar sina barn i dopet i Guds händer. Men vi kan också komma ihåg, hur ”ett svärd gick igenom Marias själ” när hon stod under korset och såg hur det älskade barnet, den vuxne Jesus, offrade sig för världens frälsning.

I dagens evangelium förekommer fyra gånger ordet ”Herrens lag”. Lukas skriver sitt evangelium för hednakristna och förklarar varför barnet frambars i templet. Det stod ju i Herrens lag. Vi kanske ser med lite förståelse på Gamla testamentets många traditioner med alla detaljerna. Men de betraktas av fromma judar inte som en tvångströja; nej, det är liksom ett skyddande staket kring livet, något som är värdefullt och viktigt. Tänk bara på det största kapitlet i hela Bibeln, psalm 119 i psaltaren, hur den i 176 verser prisar Herrens lag. Också för Maria och Josef var det självklart att de skulle leva efter dessa bud och föreskrifter som var ett skäl till glädje. Lika självklart var det att Jesus uppfostrades som en from jude. (Den helige påven Johannes Paulus II kallade antisemitism för synd, därför att man skymfar Jesus, Maria och apostlarna som var troende judar.)

Ett annat ord som flera gånger förekommer i vår text är ”Helig Ande”. Det är Guds Ande som leder den gamle Symeon till templet och låter honom förstå att det lilla barnet är den efterlängtade Messias. Vi kan föreställa oss Symeon hur han tar spädbarnet i darrande händer. Han betraktar det med djup vördnad. Med vanligt förnuft måste man kalla det för helt orimligt: att barnet till ett okänt fattigt par skulle vara Israels och hela världens frälsning. Men genom Andens inspiration vet Symeon: Guds löfte mot förbundets folk har äntligen blivit uppfyllt – barnet är den väntade Frälsaren. – Likaså är det Guds Ande som öppnar Hannas, den 84 år gamla profetissans ögon. Därför kan hon tacka och prisa Gud och tala ”om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.”

Herrens evangelium kan leda oss till tre böneämnen:

  1. Att vi bättre förstår Guds ledning av folket Israel i Gamla testamentet fram till Guds människoblivande men också att vi lär känna och respektera vår tids judar och deras traditioner.
  2. Att vi ber den Helige Ande att låta oss se Jesus Kristus och djupare förstå honom som ”ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”
  3. Att vi ärligt ber Symeons ord i Kyrkans bön vid dagens slut, Completoriet: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid som du har lovat.” Att vi med lugnt tillit avvaktar tills Gud kallar oss från detta liv på jorden till himlens salighet, till vårt egentliga hem.

Pater Klaus Dietz S.J.

 

 

 

 

Skriv en kommentar