Att älska, sjättepåsk sön B 2018

6 Påsksöndagen  (B) 2018
Joh 15:9-17

2018-05-06 S:ta Eugenia kl 11

Att älska

”Ni ska älska varandra”, säger Kristus till oss. Innebär det att vi ska tycka om varenda människa? Att vi alltid bör vara snälla och vänliga? Att gå genom livet med ett ständigt leende? Att vara optimist i alla svåra situationer? Att vara positiv gentemot sin ofta jobbiga nästa?

Vem orkar? Ingen! Man får vara ledsen. Man får ibland vara riktigt sur på sina medmänniskor. Jesus förkunnar inte ett snällhetens evangelium. Utan kärlekens glada budskap!

När Kristus talar om kärlek berör han den Treenige Gudens djupaste mysterium. Gud själv är absolut kärlek mellan Fadern, Sonen och Anden. Gud är inte en kosmisk Härskare som kräver underkastelse av oss, utan Gud älskar hela sin skapelse, ungefär som föräldrar älskar sina barn. Guds kärlek är så radikal att Guds eviga Ord steg från himlens härlighet ner till oss svaga människor. Av gränslös kärlek delade han vårt öde intill den yttersta konsekvensen, intill lidande och grym död. Därför är korset det starkaste uttrycket för kärlek.

De båda bjälkarna, förbundna genom den korsfäste Frälsaren, visar kärlekens dubbla dimension. Den ena är den gudomliga relationen: Jesus Kristus, Guds evige Son har blivit människa. I honom är jord och himmel sammanlänkade, både mänskligt elände och gudomlig härlighet.

Den andra är den mänskliga relationen: såsom Jesus sträckte ut sina händer för att omfamna hela mänskligheten, så ska vi följa hans föredöme och älska vår nästa, här och världen över. Det är Kristi lag, de kristnas centrala moralföreskrift.

Det dubbla kärleksbudet, förkroppsligat i korset, är inte lätt. Det finns så många problem mellan människor: spänningar inom familj och släkt, svårigheter mellan arbetskollegor och grannar, problem mellan olika kristna grupper, mellan olika religioner, mellan olika folk. Vi kristna bör acceptera varje människa som Guds barn, som Guds avbild, säger Kristus.

Vi behöver inte tycka om alla – Jesus tyckte inte heller om Herodes, översteprästerna, fariséer och skriftlärda, men har offrade sitt liv för de alla. Vi behöva inte uppfatta alla andra som sympatiska; men vi ska vara toleranta och respektfulla mot dem och åtminstone be för dem, även för dåliga och onda personer. Och om vi blivit djupt sårade kan vi se upp till den korsfäste och hämta kraft av hans kärleksfulla offer för mänskligheten.

Det är inte heller lätt att älska Gud. Att uthärda Guds tystnad är svårt. Att acceptera när Gud inte ger oss det vi ber om, är svårt. Att uppleva lidanden i världen gör det ibland också svårt att älska Herren. Men inte heller i relationen till Gud är känslor så viktiga. Kärleken uttrycker sig först och främst i handlingen och det innebär: att vi ska följa Jesu exempel, läsa våra böner, delta i eukaristin, och försöka vara goda människor. Eller som Jesus säger i dagens evangelium: ”att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består”. Han talar alltså inte om religiösa känslor.

Ofta börjar någon inleda sitt tal inför en stor åhörarskara: ”Kära vänner!” Det är en fras som inte betyder så mycket. Däremot säger Jesus till lärjungarna: ”Jag kallar er vänner.” Det är sanning. Jesus säger alltså till var och en av oss: ”Du är min vän”. Otroligt! Guds evige Son, vår Mästare, vår förebild och frälsare, Jesus Kristus säger till varje lärjunge, alltså till varje kristen: ”min vän!” Om man har en vän som Jesus vill man vara nära honom, lyssna på hans ord, berätta om sina problem och glädjeämnen, se upp till honom och följa hans exempel. Jesus Kristus är verkligen vår vän. Honom ska vi älska – han är Guds Son och Människosonen. I Jesus Kristus älskar vi Gud och vår nästa.

Mer behöver vi inte göra.

 

 

 

Post a comment

Translate »