Annandag Påsk 2018

Annandag Påsk                                                                                     S:ta Eugenia kl 11.00

Matt 28: 8-15                               Tvivel och tro                                                2018 -04-02

Två människogrupper beskrivs i dagens evangelium: kvinnorna och soldaterna ur vaktstyrkan. I båda kan vi känna igen å ena sidan dem som tror på Jesu uppståndelse och å andra sidan dem som inte tror.

Vaktstyrkan kom till översteprästerna och berättade om allt som hade hänt. Vad var det som hade hänt? Vad hade de sett och upplevt? Evangelisten Matteus skriver: Det blev ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skadades av skräck för honom och blev liggande som döda. En oerhört dramatisk händelse. Hur skulle de kunna vara tysta om en sådan stark upplevelse? Svaret är ”pengar”. Överste­prästerna förklarade säkert att det var en illusion, en inbillning. Och när de gav en stor summa pengar spred de ryktet att lärjungarna hade stulit den döda kroppen. Ett löjligt påstående: att de alla sov men ändå kunde se hur flera män kom och rullade undan den tunga stenen från graven och släpade ut liket.

 Detta rykte har upprepats under historiens gång: att Jesu uppståndelse var en bluff, en illusion eller ett bedrägeri av de kristna. Eller att Jesus bara var skendöd och själv kunde ta sig ur graven och vandra iväg, enligt islamska traditioner. – Om vi läser allt om Jesu tortyr och korsfästelse kan man inte tvivla på att han verkligen dog. En soldat kontrollerade hans död genom att stöta lansen i hans hjärta och Pontius Pilatus frågade den vakthavande officeren om Jesus hade dött, innan han tillät Josef av Arimataia att jordfästa den korsfäste.

Vaktstyrkans lögn var de icke-troendes reaktion på uppståndelsen. Hos de kvinnor som gick till den tomma graven, mötte ängeln och sedan Herren själv, kan vi känna igen oss troende. De sprang med bävan och glädje, heter det. Deras känslor var blandade, de var både osäkra och entusiastiska. Det märks också när de mötte Jesus. Han måste säga till dem: Var inte rädda! Han var så annorlunda och samtidigt så verklig. Och de kunde komma fram och gripa om hans fötter. Kroppsligt och andligt, jordiskt och himmelskt var förenade hos den uppståndne Kristus. Detta syns i alla berättelser om mötet mellan lärjungarna och den förklarade Herren. Detta är bortom vår verklighetsuppfattning och därför kan det mänskliga språket inte beskriva det adekvat. Men att Kristus verkligen är uppstånden blev den fasta övertygelse som lät apostlarna och oräkneliga martyrer efter dem att bli hans vittnen intill den yttersta konsekvensen, martyrdöden.

Detta är det glada budskapet om Kristi verkliga uppståndelse som kan också fylla våra sinnen med tro och hopp.

Post a comment