Andra sön (B) 180114

Pater THOMAS IDERGARD SJ

Predikan för Andra söndagen under året

2018-01-14

Årgång B: 1 Sam 3:3b-10, 19; Ps 40; 1 Kor 6:13c-15, 17-20; Joh 1:35-42

S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm (högmässan)

Kära systrar och bröder i Kristus

Vilken är egentligen meningen med livet? Av alla som genom historien försökt besvara den frågan, har bara Jesus Kristus gjort det fullkomligt, och det i dagens evangelium.

Först hörde vi Johannes Döparen peka ut Jesus som ”Guds lamm”. Med vår nutida förståelse av ”lamm” skulle vi kunna tro att Johannes utmålar Jesus som vänlig och mild, som ett gulligt lamm i en fabel. Men om vi tolkar Bibeln genom den innebörd vi idag lägger i olika begrepp kommer vi aldrig att förstå budskapet. För en jude i det första århundradet hade ”lamm” en helt annan betydelse. Det refererade till offer i templet, dvs den typ av gudstjänst som i det Gamla förbundet, och i många andra antika religioner, visade människans vilja att ge upp något värdefullt – boskapsskötsel var ju basen för överlevnaden – som en gest av försoning med Gud.

Med sitt utpekande säger Johannes Döparen alltså att Jesus själv ska bli ett offer. Ett slutligt och definitivt som verkligen försonar människan med Gud, inte bara uttrycker en önskan om det. I form av vad en människa ger, sig själv, genom att samtidigt vara Gud, för att så bryta syndens makt och dess yttersta konsekvens, den slutliga och ångerfulla döden, och omvandla den till en väg till evigt liv med Gud, med start här och nu.

Det är så de båda lärjungarna uppfattar Johannes ord och därför måste ta reda på mer, och börjar följa efter Jesus. Där och då, i deras häpna nyfikenhet, frågar Jesus vad de vill. Den helt avgörande frågan – m a o: var söker ni efter meningen med ert liv? Förvånade svarar de bara med en fråga: ”Var bor du?”. Så har de, utan att kanske riktigt förstå det, gett det perfekta svaret, det som säger: ”Jesus, vi söker efter dig, vi vill vara hos dig”. Man kan nästan se leendet över Jesus läppar när han då säger: ”Följ med och se!”; dvs inbjuder dem att gå med honom, att bli hans följeslagare.

Så klargör Jesus livets yttersta mening. Den är inte ett ting som kan ägas, eller en abstrakt idé som kan förstås. Livets mening är en relation som ska levas ut: en personlig vänskap med Jesus Kristus. Den förutsätter förstås Guds vilja att först erbjuda oss sin vänskap, vilket vi idag påminns om är Guds djupaste önskan.

I vår första läsning ur Första Samuelsboken kunde vi höra hur Gud kallade Samuel. Så verkligt, så personligt, så intimt, att Samuel flera gånger trodde att det var Eli som ropade. För Eli var ju någon som Samuel kände och som kände Samuel. Men Gud, som kände Samuel ännu bättre, rakt igenom, kunde just därför kalla honom, inte långt bort ifrån utan väldigt nära.

Precis så kallar Gud var och en av oss. För Gud känner oss bättre än vad vi känner oss själva, vilket både Bibeln och kyrkofäderna lär oss. ”Gud är mer intimt förbunden med mig än jag med mig själv”, som den Helige Augustinus uttryckte det. Och det är ju egentligen självklart, då Gud är den som gör det möjligt för allt, också var och en av oss, att existera.

I dagens evangelium gav Jesus Simon, Andreas bror och den blivande ledaren för apostlarna och därmed den förste påven för Kristus Kyrka, ett nytt namn: Kefas, Petrus – Klippan. På detta sätt kallade Jesus honom till att bli helt och fullt sig själv, så som Gud hade tänkt; till att fullborda den uppgift han skapades för.

Precis så vill Gud relatera till var och en av oss, var vi än är. Katolska kyrkans katekes beskriver denna sanning väldigt vackert när den säger att Gud ”alltid och överallt [är] nära människan” och aldrig upphör ”att utöva dragningskraft på människan”. Detta är Gud med oss, Immanuel, i Jesus Kristus: personlig, intresserad, kärleksfull; som vill vara vän med var och en av oss, genom att helt och fullt ge sig själv för att våra begräsningar och synder inte ska hindra vår väg till och gemenskap med honom; så att vi helt och fullt kan bli oss själva. Detta är hur Guds lamm verkar.

När vi förstår kristen tro som en personlig relation med Kristus kan vi lättare förstå hur den relationen praktiskt levs ut; hur vi följer med och ser. Det gäller den katolska praktiken för liturgi, sakrament, Bibelläsning och sätt att be, som aldrig är tomma ritualer. Med Guds lamms yttersta offer för oss har Jerusalems tempelkult fullkomnats i Kyrkans sakrament, där han, Gud som själv blev materia, verkligt och inte bara symboliskt, ger sig och sin nåd till oss, i vår materia.

I ljuset av den frälsande vänskapen med Kristus, och hur den ska levas ut, förstår vi också Katolska kyrkans morallära, inte som stränga regler utan som en klok vägledning, erbjuden av någon som känner och älskar oss bättre än vi själva. I vår andra läsning idag ur Första Korintierbrevet hörde vi aposteln Paulus säga att kroppen ”är ett tempel för den heliga anden … Ära då Gud med er kropp”. Och detta är ju sanningen: Gud som själv har skapat varje aspekt av det mänskliga livet, också våra kroppar, vet bättre än vi hur livet i och med vår kropp ska levas till sin fullkomlighet. Genom Kyrkans moraliska undervisning, på alla områden från sexualmoralen via värnet av skapelsen till den sociala rättvisan, man kan inte bara plocka ut en isolerad del, påminner oss Kristus som vår trofaste vän, om hur vår värdighet som Guds barn ska skyddas för vår eviga glädje. Som påven Franciskus framhöll bara häromdagen: Att leva efter minimiregeln att inte skada andra räcker inte, det är bara passivt. Vi är kallade till att aktivt göra det goda, på alla områden, genom att låta Kristus uppfylla oss och göra oss goda. Till själ och kropp.

Vi ska alltså göra som lärjungarna i evangeliet: lyssna till den som pekar på vem Jesus verkligen är, dvs på Kyrkan som fullgör Johannes Döparens uppgift i alla tider; och hörsamma Jesus uppmaning att följa med honom och se. Dvs använda vår fria vilja för att alltmer försöka leva i efterföljden av det offer som han, Guds lamm, har gjort en gång för alla; det offer som nu strax blir närvarande på Eukaristins altare. Det som påminner oss om livets egentliga mening, sammanfattad av dagens responsoriepsalm: ”Gärna gör jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta.” Amen.

Post a comment

Translate »