Något tema för S:ta Eugenia kyrka fanns inte från början. Varken byggherren eller arkitekten ville manifestera någon bestämd tanke. Kyrkan växte helt och hållet fram ur de behov som förelåg och de villkor och förutsättningar som fastighetens läge dikterade. En tanke har dock så småningom utkristalliserats som kyrkobyggnadens idé: ”Levande stenar”. Hela kyrkcentrum, med kyrkobyggnaden som sitt innersta rum, har som uppgift att förkroppsliga en levande församling, ge uttryck för den, vara dess redskap och tjäna den. Den hantverksgjorda tegelbyggnaden, gamla och nya kalkstenar, grundstenen och konsekrationsstenarna, låter kyrkan stå i linje med en central biblisk tanke, formulerad i 1 Kor 3, Ef. 2, 1 Petr 2, Upp 2, m.fl. Kristi troende lärjungar utgör levande stenar i en andlig byggnad, uppbyggda på apostlarnas grund med Jesus Kristus som hörnsten. Sammanhållna genom den Helige Ande utgör de en andlig byggnad, i vilken Gud bor med sin härlighet. De skall kunna förkunna hans storverk, han som har kallat dem till sitt underbara ljus. Denna uppgift vill vårt kyrkcentrum vid Kungsträdgården tjäna.

Texterna om S:ta Eugenia kyrka är hämtade ur Peter Hornungs ”S:ta Eugenia katolska kyrka”, Sthlm 1998. Skriften finns även på andra språk och kan köpas på kyrktorget.

 

Kyrkorummet

Altaret är utformat som en kombination av offerblock och nattvardsbord. Relikerna i altaret härstammar från S:t Ansgar och S:ta Eugenia samt från några andra helgon och martyrer.

Korset som är rest i korets golv är tillyxat av virke från den gamla kyrkans takbjälkar. Det bär en Kristusgestalt från 1200-talets Dalarna.

Tabernaklet, i vilket det invigda nattvardsbrödet förvaras, härstammar från den gamla kyrkan. Det är en gåva av den österrikiske ärkehertigen Maximilian d’Este år 1842 och är av carraramarmor. Tabernaklet är fristående mot bakgrunden av en betongvägg, i vilken reliefen ”Livets träd” antyder sakramentets kraft och fruktbarhet. Tillsammans med de två sidofönstren är väggen 11 meter hög. Strax ovanför tabernaklet brinner evighetslampan med sin levande låga.

Dopfunten är i älvdalsporfyr och en gåva av konung Karl XIV Johan och drottning Désirée år 1838 och fanns redan i den gamla kyrkan.

Statyerna av S:t Ignatius av Loyola och S:t Francisco Xavier – gåvor från de holländska jesuiterna – har nu funnits i vår kyrka sedan 2008. Nu har de fått sina definitiva platser – till höger missionären S:t Francisco med det upplyfta korset och till vänster mystikern Ignatius med Bibeln (som är smyckad med Jesu namn, förkortat IHS)

 

Kyrktorget

När man kommer in i kyrkobyggnaden och passerat entréhallen kommer man till kyrktorget. Mittpunkten är en brunn som står under en ljusöppning. Brunnens kar vilar på ett betongfundament i form av ett kors. Till höger finns klockbäraren. Nederst finns grundstenen, en gåva av påven Paulus VI. Den är ett marmorblock ur fundamentet till den Petrusbasilika som byggdes på 300-talet och som ligger under nuvarande Peterskyrkan.

Ovanför grundstenen finns en vigvattenskål som härstammar från den första Eugeniakyrkan. Klockan som är invigd åt ärkeängeln Mikael är en gåva från vänner i Koblenz i Tyskland. Högre upp syns en latinsk inskription, ett kronogram som innehåller årtalet för kyrkans invigning 1982 och som betyder ”Detta den heliga Eugenias hus är den korsfäste (Guds) Sonens hus”. Högst upp ovanför glastaket vid klockbäraren finns en glob med ett kors ovanpå. Det härstammar från den första Eugeniakyrkan.

 

Mariakapellet

Mariakapellet till höger i kyrkan begränsas av Mariaväggen. Här kan man tända ljus inför ”det gudomliga hoppets moder”, församlingens vackra madonnastaty från svensk senmedeltid.

Kapellet, som är skilt från det stora kyrkorummet genom en grind, hålls öppet under dagen för enskilt besök. Grinden är utsmyckad med konstsmide från den gamla kyrkans nattvardsgrind. Vid gudstjänster viks grinden ihop, så att Mariakapellet integreras med hela kyrkorummet.

Längst bak i kapellet finns två biktrum, platsen för försoningens sakrament. Utanför ingången till kapellet finns en byst av J.N. Byström föreställande S:ta Eugenia, abbedissa på 700-talet från klostret Odilienberg nära Strasbourg. Namnet Eugenia gavs församlingens första kyrka som en tacksamhetsåtgärd till drottningarna Desirée och Josephina som båda två var den första kyrkobyggnadens stora välgörare och som bägge bland sina förnamn bar namnet Eugenia.

 

Konsekrationsstenar

När en katolsk kyrka får sin vigning genom biskopen, blir kyrkobyggnaden på tolv ställen smord med olja. Kyrkan står på de tolv apostlarnas grund; i Kyrkan som Guds folk på jorden fortlever det bibliska folkets tolv stammar; kyrkobyggnaden är en symbol för det himmelska Jerusalem (Upp 21:12). Dessa tolv ställen i kyrkväggen markeras med ett kors och vid högtider med brinnande ljus. I många medeltidskyrkor är dessa konsekrationskors ännu synliga.

I S:ta Eugenia kyrka har dessa ställen ytterligare markerats: med 12 stenar hämtade från 12 olika länder. Det gäller länder från vilka kyrkan i Sverige härleder sitt ursprung eller fått viktiga impulser ifrån eller också från vilka församlingsbor härstammar. Stenarna kommer från Peru, Spanien, Ungern, Zimbabwe, Polen, Filippinerna, Frankrike, England, Italien, Tjeckien, det Heliga landet och Tyskland (uppräknande i den ordningsföljd de är placerade i kyrkan med början i dopkapellet).

Konsekrationsstenarna

  • förenar oss på så sätt med församlingar i många länder världen över,
  • de gör kyrkobyggnaden till ett hem för människor från främmande länder och kulturer,
  • de påminner oss om materiell nöd och om brutal förföljelse som många trosfränder är utsatta för, – de gör en mångskiftande tradition och levande historia åskådlig,
  • de gör oss ödmjuka inför uppgiften att själva som levande stenar infogas i ”den andliga byggnaden” (1 Petr 2:5).

 

Peru
Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse.[2 Kor 5:17] Latinamerika karakteriseras av sociala orättvisor och politiskt förtryck, men också av en Kyrka som gör vakna och aktiva insatser för dem som ingen tröst har. Latinamerika bär avgörande impulser för morgondagens Kyrka inom sig. Eugeniaförsamlingen har under 1970-talet fått många trosfränder från denna kontinent. Stenen från Lima i Peru må stå för dem alla. Den härstammar från helgedomen ”El señor de los Milagros”, ”Vår Herre av underverken”, som vårdas av karmelitnunnor. Må Herren fullborda sin nåds under i våra hjärtan och i vår värld.

 

Spanien
Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten.[1 Kor 3:7] Stenen vill inte endast påminna om de många katolikerna från den iberiska halvön utan även konkretisera ett annat sammanhang. Stenen härstammar från slottet Loyola i norra Spanien, där Ignatius, jesuitordens grundare, föddes. Efter reformationen har många enskilda jesuitpräster trots statliga förbud utövat själavård i Sverige. Vid S:ta Eugenia kyrka har präster och bröder av jesuitorden varit verksamma sedan år 1879.

 

Ungern
Ni har fogats in i den byggnad som har Jesus Kristus själv till hörnsten. [Ef 2:20] Máriaremete är en av de ungerska katolikernas omtyckta helgedomar. Den ligger utanför Budapest. Stenen påminner om den stora flyktingström som år 1956 kom från Ungern till Sverige. Stenen representerar alla de många grupper och enskilda som tvingats fly från sina hemländer, fått en tillflykt i vårt land och funnit en hemort i vår kyrka. Så växer Kyrkans gemenskap och upplevs dess katolicism.

 

Zimbabwe
Då är ingen grek eller jude, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla. [Kol 3:11] Kyrkan vill göra tjänst som förmedlare mellan det kristna budskapet och olika kulturer. I Afrika vill den också hjälpa till att integrera svarta och vita människor i Kristi kyrkas enhet. Innan målet har nåtts, har även Kyrkan utsatts för blodiga förföljelser. Denna sten kommer från S:t Paulus mission, Musami, nära Harare, i Zimbabwe. Tre jesuiter och fyra dominikansystrar offrade där sina liv den 6 februari 1977. Kristi offerdöd fortsätter genom tiderna. Så gör även Kristi uppståndelse.

 

Polen
Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten. [Joh. 3:38] Från Czestochowa, Polens nationalhelgedom, härstammar denna sten. Klostret med sin madonnabild hejdade en gång den svenska erövringen. Relationerna mellan Polen och Sverige har varit mångskiftande under århundradenas lopp. I våra dagar upplever vi troskraften i polackernas liv, framför allt sedan påven Johannes Paulus II, en polack, under lång tid var hela kyrkans ledare. Många polacker som har kommit till Sverige hjälper till att bygga upp den Katolska kyrkan i vårt land, inte minst genom talrika präster och ordenssystrar.

 

Filippinerna
Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. [Rom. 8:22] I våra dagar har hela världen krympt; människor av olika raser och folk har kommit nära varandra. Även Eugeniaförsamlingen har fått del i denna utveckling. Från Lawigan-flodens flodbädd från Barrio Timganga Bacong på östsidan av ön Negros inom Filippinernas örike, härstammar denna sten. Den påminner oss om att även i Fjärran Östern är det katolska livet på sina håll starkt och traditionsrikt och stimulerande även för oss.

 

Frankrike
Stora ting låter den Mäktige ske med mig. [Luk. 1:49] Pilgrimer från vår församling har fått ta med en sten från uppenbarelsegrottan i Lourdes. Den gör troslivet i Lourdes levande för oss men representerar även den franska katolicismens rika tradition, som har befruktat det katolska livet i Sverige från cistercienserna på 1100-talet till 1900-talets dominikaner. ”Må denna sten vara ett band mellan våra kyrkor som är grundade på den enda klippan som är Kristus”, skriver Lourdes helgedomens rektor på det dokument som bekräftar stenens äkthet.

 

England
Gå ut och gör alla folk till lärjungar.[Matt 28:19] Stenen från Bolton Priory i Yorkshire påminner oss om de många kristna missionärer som på 1000-talet kom från England till Sverige. De grundlade kristendomen i vårt land genom bl.a. S:t Sigfrid, Eskil och David. Stenen härstammar från ruinerna av ett augustinkloster från 1100-talet. På 1950-talet har bröder och systrar ur passionisternas engelska provins återupptagit traditionen att berika Kyrkans liv i Sverige med arvet från de brittiska öarna.

 

Italien
När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss ha blicken fäst vid Jesus.[Hebr. 12:1] Från Franciskus’ eget århundrade är tegelstenen som genom Franciskussällskapets försorg har förts från Assisi till vår kyrka. Därmed står den helige Franciskus och hans andliga arv inför våra ögon: kärlek till Gud och till hela hans skapelse. Enkel, glädjefylld närhet till den korsfäste Kristus. Italienare har i flera generationer bildat en stomme i Stockholms katolska liv.

 

Tjeckien
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull.[Matt. 5:11] Stenen härstammar från Uherske Hradîstê i Moravia. Där har framgrävts resterna av ett kloster och missionscentrum från 800-talet, tiden kring S:t Kyrillos och S:t Methodios, slavernas apostlar och Europas andra skyddshelgon. Stenen, som lämnades till vårt kyrkbygge när katolikerna pressades hårt under den kommunistiska regimen, kallar oss att be för de trosfränder som i våra dagar är utsatta för förföljelse för sin tros skull.

 

Det Heliga landet
Guds ord vann spridning och antalet lärjungar steg kraftigt.[Apg 6:7] Denna sten är från Caesarea vid havet. Där verkade diakonen Filippos, döpte Petrus den hedniske officeren Kornelius och förkunnade Paulus Kristi ord inför konung Agrippa. (Apg. 8:40, 10:1 ff, 23:33-26:32). I Caesarea öppnades den universella Kyrkans perspektiv för Kristi lärjungar. Kyrkan växer ut ur judendomen och blir allomfattande, katolsk. Med denna sten från det Heliga landet är Nya testamentet, den allra första generationens kristna, närvarande.

 

Tyskland
Så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.[Rom 12:5] Denna sten från domkyrkan i Köln vill påminna om samverkan mellan olika lemmar i samma Kristi kropp. I över tusen år har Kyrkans utveckling i Sverige varit sammanbunden med det katolska livet i Tyskland: Från Ansgars första missionsinsats på Birka till våra dagars ordenssystrar och präster. Utan det mycket betydande ekonomiska stödet från katoliker i Tyskland skulle denna kyrkobyggnad inte ha kunnat resas.

 

Julkrubban

Julkrubban i S:ta Eugenia kyrka är en gåva från Italienska Kulturinstitutet i Stockholm. Krubban är tillverkad av den berömde konsthantverkaren Mario Capuano. Capuano tillhör fjärde generationens krubbmakare i Neapel i Italien, med ateljé på Via Gregorio Armeno. Gatan är känd för sina hantverksbodar, där man året om tillverkar krubbor och krubbtillbehör.

Mario Capuano är i trettioårsåldern och född i Neapel. Han har följt i familjens fotspår och ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt att tillverka krubbor. Han är redan berömd för sina vackra arbeten, som säljs till beställare världen över. Mario Capuano tillverkar framför allt krubbor i den traditionella napoletanska stilen, såväl stora som små. Han använder olika material, bl.a. terrakotta, trä, kork, mossa, tyger, glas och halm.

Krubban är en typisk julkrubba enligt den napoletanska skolan. Figurerna är handgjorda i terrakotta, några av dem är klädda i tyger från 1700-talet. De representerar olika yrkeskategorier, något som framgår av klädsel och attribut, som t.ex. fruktkorgar och fiskeutrustning. De tog Mario Capuano tre månader att tillverka krubban.

Miljön är från 1700-talet. Man ser människor av alla slag och i alla slags yrken i full verksamhet. Några hus i krubbans överkant representerar staden. Till vänster ser man värdshusgrottan, som symboliserar det onda och gudsfrånvända. Där ligger en berusad man och sover. Värdshusvärden skänker ut vin. Till höger är födelsegrottan med Josef, Maria och barnet. En bro i mitten förenar de dödas och de levandes själar. Trappan visar människans väg till Gud.

I en liten brunn nere i framkanten fångas ljuset från Betlehemsstjärnan upp, det som de tre vise männen såg. De nådde fram till grottan på Trettondagen, Epifania, och ses då på väg till grottan. Melkior är svart, Baltasar är vit och Caspar är röd. De representerar alla världsdelar och kulturer. Två musiker finns med i krubban, en flöjtspelande yngling och en gammal man med säckpipa. De representerar ungdomen och ålderdomen, mänsklighetens alla generationer.

I forsen som rinner i landskapet tvättas människornas synder bort. Allt har en allegorisk innebörd. Man ser att krubban i naiv form är en hel predikan om hur Frälsaren föds in i människors vardag för att rädda dem från synd och elände. Samtidigt finns det en glimt av humor i figurerna.

För att se julkrubban i sin helhet: Välkommen till S:ta Eugenia kyrka under jultid! Krubban kan ses från Läsesalen.

 

NYA JULKRUBBAN

När dåvarande kyrkoherden Stefan Dartman valdes till jesuiternas provincial (2004-2010) samlades pengar in till en avskedsgåva. Stefan vill att hela summan skulle gå till en ny julkrubba.

Det tog lång tid att hitta olika alternativ och konstnärer. Valet föll till slut på skulptören Ingvar Jörpeland som blev mycket engagerad i uppdraget.

Nu är julkrubban färdig – enkel och vacker, ett unikt konstverk. Den ställdes fram under julhelgen 2010. Våra barn – och många ”vuxna barn”! – är nog glada över den nya julkrubban.

 

S:ta Eugenias kyrkopsalm

Till invigningen av S:ta Eugenia kyrka skrev författaren Karl Sundén en kyrkopsalm, som tonsättaren Ingmar Milveden och senare även kyrkomusikern och tonsättaren Ulf Samuelsson har tonsatt.

 

Jublande lovsång är
Stenarnas möte här.
Levande stenar
Herren sig själv beskär.

Staden vår lovsång hör.
Ingen ställs utanför.
Levande stenar
Alla hans kärlek rör.

För all vår synd och brist
Beder vi Jesu Krist.
Levande stenar
Hela han skall helt visst.

Giver oss av sin frid
Nu och i evig tid.
Levande stenar
Kommer Hans Ande vid.

Sända i världen är
Vi som har Herren kär.
Levande stenar
Är vi Hans kyrka här.

S:ta Eugenia
Bed för alla du.